Ringer comviq kundtjänst. Efter halva väntetiden får jag bara ringa sos larmcentral igen. Den slutar få sändning. Ger upp min kontakt med resten. Måste beställa nytt simkort men kan bara ringa halvvägs.
Det är något så stort hat jag har mot makapären. Och den ljusaste lycka när den väl fungerar. De senaste dagarna har jag skrikit åt den och frustrerat kastat tårar mot den. Bara gapat.
– Hur kan du? Hur kan du bara dö just nu? Hur fan vågar du?
Öppnar lock. Tar ur batteri. Lyfter ur, sätter i startar. Slår in kod.
Fan.