”Ska man förändra världen, och det här är verkligen mycket viktigt för mig, tar det för lång tid att använda sig av politik. Man måste ta till populärkultur, det går mycket snabbare. Som The Beatles och Charles Dickens gjorde, de förändrade människors sätt att tänka och vara” – Caitlin Moran
Jag sätter mig på rätt spårvagn åt fel håll, dagen då jag ska plåta en av mina största feministiska förebilder. Det är tredje dagen på bokmässan och det är som att befinna sig i en orkan där Jan Guillou ständigt flyger förbi. Ljudet är öronbedövande.
När jag har hoppat av, bytt och är framme och egentligen inte alls är sen, så har stressen liksom redan satt sig. Den mentala barriären av att JAG ÅKTE FEL och TIDEN ÄR KNAPP har bosatt sig och bryr sig inte ett dugg om vad verkligheten egentligen säger. I hotellobbyn finns fantastiskt morgonljus och jag fryser, sådär som man gör när man är nervös. FÖR JAG ÄR NERVÖS. Det är skitjobbigt och känns jätte töntigt och blir en blockering som håller i sig tills hon kliver fram, tar i hand, säger;
HI! Im Caitlin itssonicetomeetyou – i love your hair! – what do you wanna do first, pictures or interview?
Jag säger I wanna take pictures! och hon ba Okay! slänger sig i soffan med ben och Dr Martins under sig och så startar hon. Så klickar hon ned en knapp i huvudet och orkanen på bokmässan är ingenting i jämförelse. Här sveps man in i storm, en storm som hon bestämmer farten på men som jag säger vart den ska ta vägen.
”Jag är övertygad om att majoriteten av de kvinnor som kommer fram till mig på gatan är de som snart kommer att styra världen. Det är de mest smarta, insiktsfulla kvinnor man kan tänka sig. Jag ger dem en kram och en autograf och ber dem om att om de någonsin blir premiärminister eller president så kan de väl ge mig något litet slott eller så.”
Vi hoppar in i en hiss, vi virar in oss i en gardin, vi springer hit och dit och hon säger Okay! Okay! och sen landar vi framför soffan igen. Jag stannar kvar under intervjun och gapskrattar. Hon använder humor på det bästa sättet – för att säga något viktigt. Och hon använder populärkulturen för att förändra och få oss att ifrågasätta vad vi tror om människor, och varför. Och hon är kvinna och hon säger att hon ska förändra världen på ett helt självklart och väldigt självgott sätt och jag älskar att hon gör det. Att hon förmodligen har rätt, hon kommer förändra – för människor som sticker ut så mycket öppnar upp sega själar i sega kroppar och mjukar upp dom. Gör dom mer böjliga, gör att dom ser möjligheter till av allt det dom kan vara.
Här är artikeln.
”Jag fick möjligheten att träffa Lena Dunham när hon spelade in tv-serien Girls. Jag har varit på många film- och tv-inspelningar och man passerar alltid alla dessa människor och lampor och kameror och prylar och i mitten av allting sitter en 56-årig, vit, heterosexuell man och har makten. När jag kom till inspelningen av Girls satt där i stället en skitcool 24-årig tjej och bestämde rubbet. Bara att hitta henne där var ett sådant där ögonblick när man känner hur världen förändras en smula.”