Det är som att en kontrollerad storm kommer in i studion i form av Dilsa Demirbag-Sten.
”Vill du att jag brekar såhär med benen?” säger hon.
”Ja, absolut” säger jag.
Och på fem minuter är det över.
”Nu har du dina bilder” säger hon, tar sin handväska på armen, tackar och går med stora kliv ut genom dörren. Kvar står jag. Hänförd och även lite charmad