Min pappa var gift som tjugoåring. Trebarnsfar vid 26 och fyrbarnsfar vid 31. Mamma också, fast två år yngre.
För fem veckor sedan så föddes Wilfred. Jag känner inte honom men vet att han är liten, vacker och ler som pappa. Han är min fjärde bror som jag har blodsband till och det är ju så sjukt att livet bara vänder och vrider på sig såhär.
— Jag har ju bytt liv flera gånger. Inget är ju hugget i sten. Jag tänker att, äh, jag kör en vända till. Jag älskar ju barn, säger han.
Nu är han 47. Egen företagare på ren jävla styrka och har sovit hälften så lite i sitt liv som man ska göra. Tack som fan för att du alltid är så positiv och alltid hjälper varje jävla själ som kommer in i ditt liv. Tack för att du startar om, gör nytt och gör saker som du egentligen inte kan, så att du sedan lär dig.
Tack för att du gör saker du är rädd för, så jag också vågar.