Tag Archives: Akademikern

”När man får den blicken så byggs man upp.”

Eva_Loostrom_blog_1

Eva_Loostrom_blog_2


Grejen med Eva
kanske var det här med namnen. Att hon mindes dom och använde dom och sträckte fram sin hand och gav det till alla. Sedan var det blicken. Samma som min lillesyrra gav när jag hade lyft henne i anklarna och lagt ned henne på soffan, så tittar Eva mot alla hon möter. Öppet. Liksom rakt in bakom allt tvivel och skam och förväntan som vi väver in framför våra personligheter.

Men syrran har inte fått alla lager än, och Eva kanske jobbat bort dom, aldrig fått dom. Och det var DET. När man får den blicken så byggs man upp. Syrran har inte fattat kraften i det men Eva har. Eva fattar att om hon ser och tar för givet att de hon möter är goda och vill henne väl, så blir det ofta en självuppfyllande profetia. Man vill vara i ljuset av dom som ser ditt bästa jag. Man vill gärna bli den personen.

Eva_Looström_tearsheet_2_web
Eva_Loostrom_blog_3

”Öppnade genast dörren och gick ut i trapphuset. Det här stämde inte, jag ska fan in på den där skolan. Vart är mitt jävla brev? Ge mig brevet.”

Maria_Kabatanya_web

Shilana_tva_webEtt urval från de sista veckorna på Arenagruppen. Plåtat för Chefstidningen, Akademikern, Om Världen och bokförlaget Atlas. 

 Jag vet att jag fick gå hem tidigare från jobbet för att antagningsbrevet skulle komma. Jag vet att det inte kom. Att räkningar trillade ned på mina fötter och jag bara stirrade på en massa vita kuvert.

Och så kom brevbärarn ned från våningen över och det var på riktigt motljus och hon var blond och snygg och höll ett skitstort tungt brev och sa

— Den här är nog till dig, jag fick inte in det genom brevinkastet.

—————————————————————————————————————————————————————————

Mitt på tågsätet fanns två tydliga skoavtryck. Dom va ju inte här nyss, tänkte jag. Men insåg att kameraryggan låg uppslängd på hatthyllan och att avtrycken var i samma form som de nya vansen på mina fötter.

Hjärnan i dess mosigaste form.

Blombuketten i plastpåse. Atlas böcker i papperskasse. Fotoboken jag fått. Rekvisitan jag alltid släpat dit. Nu var det slut. Nu har tre år gått och jag sitter på ett tåg till en bil fylld med alla grejer. Nu finns ingen skola att luta sig mot, inget CSN att förlita sig på. Bara en kamerarygga uppslängd på en hatthylla och ett sommarvikariat på nio veckor.

Stirrar rakt ned i gången. På alla säten.
Fy fan, äntligen.

bra_daligt_1_web

Alice_B_K_tva_web

Mikael_Tornwall_1_web

 

”Vi har ingen studio, vi har inget annat än min kamera och gamla presentpapper från Clas Olsson. En laserpekare på toaletten och ramar på en filt mitt i kontoret. ”

Illustration_CSN_akademikern

valdigt_anonym_person_WebÖverst en fotoillustration om CSN. Den andra är en bild som ska illustrera ett företag som scannar sina kunders ansikten när de kliver in i butiken. Allt för att kunna ge riktad reklam. Har du kort hår är du tydligen kille och vill ha en specifik produkt. Med långt är du tjej och vill ha något annat.

– Okej … artikeln handlar om sifferlösa avtal.
– Japp.
– Hur ska vi illustrera det?
– Eh …

Cajsa, redigerare för facktidningarna Chefstidningen och Akademikern, drar handen genom håret och tittar på det där stället man tittar när man egentligen ser in i sitt eget huvud. Det är alltid såhär. Vi har en intressant och komplex text, men problemet är att den ska bildsättas på ett väldigt konkret sätt. Gärna finurligt, alltid med färg, helst inte töntigt (lyckas nästan aldrig) och helst på ett nyskapande sätt.

Ibland känns det hopplöst. HUR FOTAR MAN SOCIALFÖRSÄKRINGAR skriker någon i min hjärna innan vi plockar isär det. Tar ned våra ambitioner när tiden tickar på och Cajsa säger att nu får det fan bli hur töntigt som helst. Nu kör vi på den här idén.

Det är roligt och svårt och jävligt kreativt. Vi har ingen studio, vi har inget annat än min kamera och gamla presentpapper från Clas Olsson. En laserpekare på toaletten och ramar på en filt mitt i kontoret. Utklippta papperssiffror uppklistrade på ett isärplockat glasbord. Men jag går igång på det, bristen. Att kolla åt höger och vänster och tänka: okej, det här är vad som finns, vad kan jag göra av det?

illustration_chefstidningen

Illustration_siffror_akademikern