Om Jessica
Det är detaljerna som fastnar. Hur Alf uttalade namnet på sin katt med hård och sorgsen röst. Hur Göta sa hooja och sedan slog sig på låren. Sättet trappstegen blivit slitna av tiden och blickarna mellan systrarna som fyller luften.
Det är detaljerna som fastnar i mig och det är de som är berättelserna. Det är bilder tagna med kameran eller ögat. Snabbt nedskrivna meningar på mobilen bildar trådar till något större. Jag iakttar, samlar ihop och sedan får det vila. Låter det skumpa runt uppe i huvudet, ned i hjärtat, ut i kroppen. Det blir reportage, porträtt, böcker, utställningar, föreläsningar och ibland blir det till workshops och kurser.
Där skapas något mer. Då har detaljerna vuxit sig större än sin egen historia. Det blir till ringar på ett vatten som flödar iväg och blir till en flod som kan ta vägen var som helst. Vilket är själva meningen med det. Att få fortsätta framåt och utåt och upptäcka nya sätt, nya former och toner att berätta historier på.