Jag öser arbetsprover blandat med slutprojekt efter att ha avslutat praktikrapport. Hjärnan är hypad. Solen skiner och vi sitter ute och lärarna också och alla glömmer tiden och vi klättrar upp på taket. Köper glass och vandrar i gräset som inte riktigt är grönt men snart. Och här är en affisch jag gjorde för ett tag sedan. Bakgrunden är skinn. På min väska och det är rått och häftigt.
Och jag skriker ut VAAA och JAG SKA KÖPA DEN DÄR KAMERAN och sedan tänker jag att jag borde vara klok och att jag borde tänka på sommaren. Pappa pratar med mig i telefon och det gör vi aldrig. Bara på riktigt. Men först öppnar han mitt brev och säger att jag fått hysteriskt mycket pengar tillbaka på skatten. Hysteriskt mycket.
Jag tänker inte alls spara utan utveckla mig så mycket som det går med de där pengarna. Och jag vill resa och åka iväg och du Victor, tänk på Shanghai! Tänk på att bo i Shanghai en månad eller mer.
Det är viktigt. Jag tror det är viktigt att åka till Shanghai och leva.
Och så vill jobba, helst på en tidning och helst på Ttela. Inte för att det är den grymmaste, inte för att den är snyggast eller har bäst material. Men för att det är så mycket utveckling framför den just nu. Det behövs nytt tänk för de är ute och cyklar och jag vill hjälpa till. Göra nytt. Och smyga in fotograferandet och mitt skrivande och nyttnyttnytt.
Och alla projekt jag vill göra och allt jag vill fota och allt jag vill skriva om.
Det är.
Som om jag spricker.
Beställde bilder från Fuji och förstår inte varför.
Dåligt. Dåligt. Med kvalitén.
Attans.
13 timmars jobb och jag är hypad och väldigt utan mat i kroppen. Men med väldigt mycket tillfredsställelse i mig.
Jag gillar verkligen det här. Jag gillar att jobba hårt och skakande dricka upp den varma chokladen vid tangentbordet.
Då trivs jag.
Ingen vila.
Kvällscheferna skickar iväg mig på ett jubileum i kväll och jag får betalt.
Pumpar mer slaskkaffe för att hålla mig vaken. Webben har haft en seg dag, inget häftigt har hänt men jag har lärt mig programet.
Jag fortsätter kämpa vidare för att få fota på den här tidningen. De har en fruktansvärt brutal inställning till multijournalistik.
”Nej. Vi har fotografer som sköter det så att eh, ja…”
Är vad jag får för svar när jag frågar ifall jag inte kan få skippa fotografen Jerry, som förvisso är väldigt duktig och trevlig, för att själv få ta bilderna. Och ett nervöst skratt när jag säger att jag bara försöker vara kaxig. Det ska man inte vara. Får jag en liten vind av kyla svävandes förbi mina anklar, då blir det ju bara nervöst och jobbigt.
Och på ett sätt är det underbart att de värnar om sina fotografer och om sin fotoredaktion. Det älskar jag. Men ifall jag nu råkar vara duktig på att ta bilder, och särskilt reportage bilder där jag fångar en känsla, så ska man utnyttja det. Men det är väll något jag får bevisa. Jag väntar bara på att få flika in det där bevisandet ganska snart.
Tills dess hänger jag efter fotograferna, pratar och lär känna. Frågar och diskuterar. Trivs och känner mig hemmastadd. Anywhere I lay my head, liksom.
Men jag har lyckats snylta till mig två extra dagar hos dem, som nu räknas ihop till fyra dagar sammanlagt. Jackpott på det i alla fall.
1-1 mellan fotojessica och Ttela.
Har tre stulna té förpackningar från skolan kvar. Börjar bli nöd.
Jag har tre sura äpplen på mitt köksbord. Överflöd.
Idag har jag lärt mig:
Hur man räknar älgar och gör statistik av det. Ja. Det är sant. Man gör det. Tydligen är det viktigt också. Naturen ska inte få ha några älgar för sig själv. Vi ska ha kollen på dem. Och sen ska vi döda en viss procent av dem när de väl är räknade. Vi gillar att räkna. Vi gillar att döda också.
Att Sverige har ett statligt företag som ska hjälpa utländska företag att investera i Sverige. Bland annat att Facebook, Microsoft och Apple kollar på lokaler i Sverige. Anledningen är, för att vi är ett jävligt kallt land. Och de därför kan ha sina datahallar utan att behöva dyra kylanläggningar.
Hur stipendium, fonder och stiftelser fungerar. Och vem orkar förklara det.
Igår hann jag inte köpa kudde. Idag hinner jag förmodligen inte det heller. Det kommer någon och ska kolla på min lägenhet. Jag har bott här i tre dagar och ska redan ha visning. Det är lustigt att leva.
Min pappa skickar sms och säger att han ska gifta sig. Han har ingen fru. Men ska ordna det.
Jag dricker té framför datorn på redaktionen och känner att jag pratat med människor idag. Fått napp och lyckats övertyga om att få citera.
Och vart på en rättegång. Sex med barn eller sexuellt utnyttjande av minderårig, handlade det om. Det blev lykta dörrar nästan direkt. Alltså att allmänheten inte får ta del av den annars offentliga rättegången. Flickan som var tretton när det skedde vill inte vara där. Men hennes pappa är. Och tjugoåringen som utnyttjade hans dotter.
Det är en hemsk värld vi lever i, sade Victor igår.
Men det är bara vissa bitar av den. Bara vissa trådar som är förskräckliga. Andra är inget alls. Andra är vackra så det slår ut allt hemskt som man någonsin vart med om. Som fyller upp tills inget annat får plats.
Blev dansad med på solig tågstation medan pojkvän sjöng dansband. Alltid detta dansband. Och att hans röst passar så bra för det ignorerar jag totalt.
Använde en rullväska som förlorade sin rätt till namnet. Det var mer att jag simmade fram i all föredetta snö. Släpandes en stor svart klump med en korv uppslängd på och en datorproppad ryggsäck. Hittar fram. Det står mitt namn på dörren och det känns som en seger och som något stort. Även fast det bara gäller fem veckor. Men det är något med första lägenheten. Första namnskylten.
Överväger att fota med mobilen och skicka till vänner men inser att det är för tok för fånigt så jag gör det inte. Men ångrar mig sedan.
Dör av hunger och ger mig ut till en mataffär långt bort. Kommer hem med godispåse och typ smultrondoftande diskmedel och konstig sallad. Glömmer smör och mjölk.
Också kudde är glömt. Så jag sover på tröjor och med sovsäck. Sover skitbra för att det är kallt. Vaknar och inser att det är jävligt kallt och att klockan är sex. Och jag ska inte sova mer. Och att det är kallt. Lagar gröt och té och inser att jag är dålig på att mäta upp saker utan decilitermått (som jag också glömt, eller inte ens hade en tanke på att ta med mig).
På redaktionen är det morgonmöte med kameror till andra redaktioner runtom. Jag är på lokalredaktionen i Vänersborg första veckan. Det är spejsat. Som webbcam när man var fjorton fast nu är alla medelålders och pratar viktiga saker. Eller oviktiga. De vill bli filmade i pixlig bild i vilket fall.
Sedan får jag dela rum med Anna-Karin som verkar rolig.
Hon påminner om någon jag tycker om men jag vet inte vem. Fast nu slog det att det kanske är moster carro som tonåring. När jag sov över och hon hade en cool plansch med Amelie på väggen och röda skåp som hon målat själv. Och hade manschester byxor och skjorta under långärmad tröja. Fan va sjukt att jag upplevt mina mostrar som tonåringar. Hur många har det.
Sedan lär jag mig News Pilot som är enkelt som nudlar och jag tackar min lätthet för datorer. Sedan tar dagen slut efter att ha blivit utskälld på telefon och lite skraj. Efter att ha intervjuat en rådgivare på swedbank och sett Vänersborgs gator smälta bort och insett att jag måste ha matlådor med mig för helvete vad pengar tar slut fort.
Sedan ser jag ett köpcentrum påväg hem och jag hoppar av. Så handlar jag Bregott och internet. Kommer hem och älskar min lilla lägenhet som är min trygghet här och pratar väldigt länge i telefon med en grabb som är så fin så jag nog faktiskt blir Vänersborgs gator.
Vi har haft redaktionsövning igen. Redigerade till midnatt vid dataskärmarna. Åt godis och banan. Tuffsade hemmåt och försökte lugna ned mig. Det är alltid svårt att byta läge sådär fort. Från skarp till avslappnat. Slängde mig i säng. Någorlunda. Lade mig mjukt.
