Vad sjutton gör du.
Det här ingick inte i planerna.
Inte ett jävla dugg.
Category Archives: Fånerier
Cicci och lisa skriker till så taket lyfter på det lilla svampformade huset.
-VARFÖR DÅ? sa de.
Utan svar på en bänk men helt övertygad om varför det är rätt just nu.
Det är fredag och jag har ingen lust att sitta i pyjamas framför långfilm. Möjligen om jag i pyjamasen får dricka öl. Men det är inget jag hoppas på. Mest att få göra nån cool frisyr och va snygg, hur man nu i helvete gör det med dreads. I två år har jag försökt men det har mest vart, ja ni vet. Dreads. De sitter där de sitter och har inte lust att göra något annat.
Alexander och Johan har dragit dåliga skämt sen igår. Jag gillar Alexander och Johan.
Särskilt en fredag.
Mina ögon tycker det numera känns ovant att titta på något annat än skärm. Blinkade ljuspunkter som mitt seende inte uppfattar men min hjärna gör. Och han är skitarg. Så jävla förbannad över att utsättas för alla de där färgerna på en och samma gång. Ungefär som att hamna bakom en Bred last-bil med ivrigt orangea lysen som snurrar framför ens enda synfält.
Det är märkligt att mina kroppsdelar alltid tituleras som män. Fastän jag är kvinna.
Uppenbarligen.
Mina fötter ärblåmärksfyllda efter innebandy utan skor men sånt märks inte när man jagar boll. Då springer man och attackerar utan tanke på trampade kroppsdelar. Det är roligt för alla.
Utom fötter och smalben.
Ikväll ska vi baka paj. Ananaspaj säger rykande rykten i matsalen. Men inte för Johan, han är allergisk och skulle kanske dö om han åt. Han får ingen paj.
Jag har lite för mycket feber. Haft lite för mycket hela dagen. Hur ska det här bli, jag är för tok för snurrig.
Dagen har vart ganska konstig överhuvudtaget och just denna dag så har vi fått läsa om journalistens roll i samhället som allra mest. Det är ganska mycket som blev bara ludd av alla lagar och save the world.
Inget har vart riktigt klokt överhuvudtaget. Jag märker att jag ger upp saker och argument när jag är såhär svag.
Men i morgon ska jag träffa alla jag älskar.
Inatt drömde jag att David blev kidnappad och nedslagen av Peter Stormare. Jag sprang efter, av någon anledning med bestick, och kastade en gaffel mellan bröst och axel på honom. Sedan vände jag snabbt om och sprang in på toaletten och låste dörren med hjälp av matkniven. Varför jag nu inte kastade kniven i honom eller varför jag tvunget använde den till att låsa ett helt vanligt toalås med vet jag inte.
Sen kollade jag ut genom nyckelhålet och väntade på att David skulle slå ned honom. Konstigt nog eftersom det var han som var det kidnappade offret och jag som kom till hans räddning. Men slog ned honom gjorde han. För jag hörde ett ”AAyytcchh” och så låg han ned, helt orörlig när jag snabbt slog upp toadörren.
Själv vaknade jag upp med en känsla av triumf av att ha borrat ned en gaffel i kändisaxel. Att jag sen blev mes är en annan grej.
Men, där fick du Peter.