Category Archives: Fånerier

Rånet hos mig

Jag rycker till och spänner magmusklerna. Det gör ont på sidan av ögonen för att de är så uppspärrade.

Det är någon som knackar på min dörr. Det är snarare någon som bankar på min dörr och klockan är tjugo i två på natten.
Går igenom vart nycklarna är, vet att jag låste, vet att jag har en kökskniv på diskbänken, vet att jag inte har mer än underkläder på mig och att det är negativt. Vet också att jag absolut inte tänker öppna dörren och att jag medvetet börjar andas tystare. Försöker lugna ned pulsen. Lugna ned hjärtat.

Knackningarna går över på andra dörrar. Fortsätter. Jag tänker att jag inte har någon lust att bli våldtagen i min egen lägenhet. Jävlarna kan stanna utanför.

Morgonen kommer. Åker till tidningen och går igenom polisrapporterna för att lägga ut notiser på webben.

Rån 01.49 på Furlundsvägen.

Fan.
Vem ville hysteriskt ha hjälp utanför min dörr?
Eller,
vem ville råna?

Powermeningar

Varje dag fastnar jag för meningar. Jag vet inte varför. Då mailar jag dem till mig själv eller skriver in i ett dokument.  Här är två från i dag.

”Jag eldar på som fan”
”Innan verkade det enklare, då var det en chef och sen var det bara gud och himlen. Nu tror ingen på gud. Nu tror ingen på himlen.”

Kreativitet och drivkraft

Någon som inte passar in i formatet skolväsendet. För det är inte så han lär in. Och det är inte så han fungerar. Och hon förstår att det är svårt att mäta intelligens och ivrighet på andra sätt än via betyg under skolgången. Men det tappar så mycket personlighet. Det tappar det mesta som inte kommer fram.
Kreativitet och drivkraft. Och djup.
Det sparas bara omdömmen om hur man läser texter och sedan lagrar det i skallen. För att sedan kunna upprepa det.
Det är det läskiga.

Varför är det inte mer personlighet anpassat?
Varför får man ingen kunskap om att varje person lär in på olika sätt – redan när man är liten?

Johanna entré

Det är liten tjej här som är längre än mig men har färgat håret ljusbrunt och är inte alls blond som senast. Och igår var hon dessutom platthårig och jag blev besviken. Sedan badade vi bastu och poff sade det. Poff och så var det lockar kring hela hennes huvud och jag är numera nöjd.

Vi skulle gått på konsert men misslyckades och drack rödvin på barstolar istället där väldigt många män plötsligt skulle beställa sina öl och aldrig var det kvinnor. Och alltid öl. Men vi pratade om kärlek och davidar som vi haft men numera inte har. Och sedan åkte vi volvo hemmåt medan Victor och Adam härmade tecknade hundägare. För att poffbasta med folköl som nog var gjord av diamanter eller smaragder för öl kan inte vara så dyr. Eller så kan den det. Folklig som den är.

Nu sover hon med lockarna över hela ansiktet på madrassen nedanför sängen. Vaknar till av Johans ihärdiga knackningar. Han vill äta köttbullar. Och han vill göra det med oss. Därmed basta eller pasta kanske. Till.
Med ketchup.

Nytt och fint

LinusEngkollage

JA. Min sida är uppe igen. Igår tog min resa hem till Nyköping åtta timmar istället för fyra. Stackars Sj. Den senaste veckan har jag pratat mer foto än någonsin. Träffat sjukt mycket inspirerande människor av slump och med planerad sådan och även gjort om min hemsida. Min kära Linus aka brevkompis träffade jag en i trollhättan i tisdags. Här är han. Idag flyttar han till Nyköping. Välkommen.

Låt oss vara på riktigt. Då och då.

Det är 17, 2 minusgrader medan jag äter daim och känner mig poetisk. Och jag skriver det också. Knappar ned ett sms och skickar det.

Äter daim och är poetisk.
Jag känner mig ofta poetisk. Äter mindre ofta daim men när det bjuds säger man ju inte nej. Så nu är det röda plastpapper över hela vårt bord och alla de andra ätarna har lämnat mig kvar med dem. Högarna.

Jag borde ju dricka rödvin.

KAOSOCEANER

Som den Harry Potter jag i hemlighet önskar att jag är så har jag nu förpassats till en skrubb. En skrubb där jag ska bo i ett par veckor medan jag tvingats iväg från värmlandsbubblan. Det är ganska mysigt bland alla rören och av någon anledning gamla målningar som jag gjort för jätte länge sen.

Jag pumpar musik och snurrar in min kropp i dun.

Bara jag får leva, tar jag det jag delar

Idag kom de ut ur buren från Musikhjälpen. Det var fint. Fantastiskt faktiskt. Fem miljoner sjuhundra tusen nånting fick de ihop till kampen mot Malaria. De grät och Christer var så borta av att inte ha fått riktig mat på en vecka eller sovit. Han svamlade och sade om och om igen att han inte ens visste vad det var för dag. Sen spelade de Utan dina andetag medan de klättrade upp på scenen, grät ännu mer och sade bra saker. Jason/timbuktu är som vanligt en jävla hjälte vid micken. Hur trött han än var så kunde han ändå sitta och rabbla smarta rappa meningar. Skön kille.

Satt på snurrstol och såg den streamad på en miniskärm. Det går inte av för hackor det heller.