Jag rycker till och spänner magmusklerna. Det gör ont på sidan av ögonen för att de är så uppspärrade.
Det är någon som knackar på min dörr. Det är snarare någon som bankar på min dörr och klockan är tjugo i två på natten.
Går igenom vart nycklarna är, vet att jag låste, vet att jag har en kökskniv på diskbänken, vet att jag inte har mer än underkläder på mig och att det är negativt. Vet också att jag absolut inte tänker öppna dörren och att jag medvetet börjar andas tystare. Försöker lugna ned pulsen. Lugna ned hjärtat.
Knackningarna går över på andra dörrar. Fortsätter. Jag tänker att jag inte har någon lust att bli våldtagen i min egen lägenhet. Jävlarna kan stanna utanför.
Morgonen kommer. Åker till tidningen och går igenom polisrapporterna för att lägga ut notiser på webben.
Rån 01.49 på Furlundsvägen.
Fan.
Vem ville hysteriskt ha hjälp utanför min dörr?
Eller,
vem ville råna?