Tumba till Tromsø – planeringen

Så. Jag har några A4 papper utskrivna i svartvitt. Det är ljust gråa fält som visar Sveriges landskap och en bit av Norge. Högen med papper har legat i vardagsrummet i några veckor, jag tar upp och tittar på dom då och då. Bläddrar och kollar. Nationalparker, städer, berg, Norges gräns. Motorvägar, landsvägar och grusvägar.

Jag kommer cykla från Tumba till Tromsø nu i sommar. Två månader får det ta, så att jag kan stanna på ställen, ta vilodagar, hälsa på vänner och cykla helt fel.

Jag kommer starta en söndag i mitten av juni och försöka ta mig till storebrorsan i Eskilstuna på första dagen. Det är ungefär tio mil och med en fullpackad cykel kanske jag överskattar mig själv – men brorsan får väl cykla och möta mig! Han kan ta tältet ;) Alternativt får jag tälta en natt innan jag kommer fram.

Men först ska jag fortsätta spara pengar och flytta över dom till Äventyrskontot på min bank. Jag har en följetong på Instagram stories där jag delar med mig av mina spartrix och hur mycket pengar jag för över. Tex ”Cyklade in till kontoret istället för att ta pendel: 32 kr in på äventyrskontot” Och sen måste jag testcykla med alla grejer och tälta en natt. Så jag kan lista ut vilka saker jag absolut bör lämna hemma och inte ha med ”ifall att”. Den enda saken som får följa med i den kategorin är cykelslang.

+ Ett jämngrått ljus med Aylin Marinova +

Om jag ska ge februari någon plussida, så är det att det ofta är jämngrått när det väl är ljust. Vilket är askasst att leva i, men väldigt lämpligt när man ska släpa runt en människa framför sin kamera. Fina Aylin Marinova fick både frysa och skratta framför min kamera den här dagen. Hon är hyfsat ny (och koncentrera dig nu) ordförande i Tandläkarförbundets studerandeförenings centralstyrelse. Min favoritbild är den här ovanför. Det är något med hur knappen i hennes blus sitter, det blir fina linjer. Och upprepningen med hennes haka och krage, blir harmoniskt på nått vis. Plåtat för Tandläkartidningen.

+ Kombinerat skriv & fotojobb + veckoplan +

Bild från reportaget om Jenny Westling som gått från ateist och reklamare, till troende och soon to be präst.

Jag vaknade upp
i samma hus som mina bröder i söndags. Storebrorsan i soffan bredvid, Tim i det minsta rummet. Micke satte på kaffet i köket och började diska ur glasen från gårdagen. Sen drack vi kaffe i vardagsrummet, skuffade undan täckena i soffan och pratade om cykling. Jag fick skjuts till tåget.

Resten av dagen flöt fram på ett behagligt sätt. Jag cyklade en mil från tågperrongen hem till Tumba, kom hem svettig men lugn. Jag och Nichlas tog backpacker ryggan till coop och gick och storhandlade. När vi kom hem lagade jag linslasagne medan Nichlas somnade i soffan med katterna. Det var skönt att få fylla kastruller, hacka löken, göra lager på lager i ugnsformen. Det gör mig gott. Att slippa skärmar, få röra kroppen, laga mat i min takt. Jag stod och tänkte att det är såhär jag vill må.
Det var en fin helg.

Den här veckan ska jag pyssla med det här:

+ Till helgen ska jag och Nichlas på en parkommunikations kurs i Karlstad. Jag ska skriva två artiklar (ett om min upplevelse av kursen, och en intervju med de som håller i den) och plåta. Det känns SÅ kul med ett skrivjobb! Och så roligt och fint av Nichlas att vilja vara med. Det ska bli väldigt intressant. Och spännande hur jag ska lösa det bildmässigt! Hehe.

+ Fixa alla kvitton och underlag och posta till min revisor.

+ Göra research inför jobbet i helgen och skriva lite om vad jag tror att den kommer innebära.

+ Redigera pressbilderna på Vänsterpartiets sex främsta EU-vals kandidater och påbörja bilderna till Civilekonomernas Fackförbund.

+ Hinna yoga inne i stan och kanske skejta när vi är i Karlstad.

+ På fredag kommer fotolinjen från Fridhems folkhögskola och hälsar på mig och Maja på kontoret! Vi ska visa bilder och berätta hur det är att jobba som frilansfotografer, vart vi har pluggat och svara på skitmånga frågor. Och fika! Ska bli så himla mysigt.

Ps. Dokumentären Vasaloppskuppen i P4. Jag fick sådan urstyrka när jag hörde på den. Kanske i kombination med att jag läser boken om Ester Blenda Nordström ”Ett jävla solsken” och cyklade i motvind medan jag lyssnade. KÄMPA! tänkte jag. Dokumentären handlar om att bryta mot idiotiska regler för att komma vidare. Det är 1978 och Britt Dohsé och Birgitta Westhed har klätt ut sig i lösmustasch och tillplattade bröstkorgar. De skulle skida de 9 milen under Vasaloppet trots att det var förbjudet för kvinnor att delta. Förbudet kom när gymnasitkläraren Margit Nordin genomförde vasaloppet 1923 och man snabbt kom på att det kunde vara farligt för den kvinnliga hälsan att åka så långt. Snark!!! Britt och Birgittas revolt blev i alla fall uppmärksammade och ledde till att man i slutändan öppnade upp vasaloppet även för kvinnor. Skriker fan inombords av att det I DAG finns ett lopp som på riktigt kallas tjejvasan och är tre mil kort. Ord betyder mycket, ord får oss att tänka i vissa banor. Det är fan obegripligt.

+ Logistikveckan & en veckoplan i april +

Aylin Marinova, tandläkarstudenternas ordförande. Plåtad för Tandläkartidningen.

En vecka då jag önskade att någon annan hade koll på alla smågrejer! Det tar så mycket energi att planera, dubbelkolla att allt är med, packa och bära alla saker. Jag vill ju lägga all min kraft på att kunna kommunicera, läsa av och ge kraft till dom jag ska plåta. Men ibland (förhoppningsvis inte så ofta) så tar logistiken den största platsen. Men det gäller att hitta strategier för att mildra sådant som tar energi. Vad är det som är krångligast? Hur kan jag förbättra det? Min största fråga just nu: hur kan jag skita i en 2,7 meter lång fond och vad kan jag hitta på istället? Jag är ju inte den första personen som har tänkt den här tanken, någon uppfinnare/entreprenör lär ju ha löst problemet. Får undersöka det här!

+ Göra urval på jobben jag gjorde förra veckan, bland annat biskopsparet med pingisbord!

+ Plåta på Civilekonomernas Fackförbund.

+ Ta pressbilder på Vänsterpartiets sex toppkandidater till EU-valet – och min lillebror ska följa med som assistent! Han är snabb, effektiv, ger konkreta lösningar på problem och är kreativ. Ska bli roligt att hänga och få visa honom mitt kontor. Och gött att få avlastning i allt som har med logistik att göra.

+ Cykla både till och från kontoret.

+ Käka middag med Nichlas PÅ STAN! Har vi inte gjort sen tusen år. Men nu när vi inte längre förfogar över en känslig hund så är det enklare. Men fan vad jag saknar Vanja, det gör ont i bröstet hela tiden.

+ Gustav Gräll kommer och fikar med oss på kontoret!

Ps. Podden Uppstickarna med gästen Nina Åkestam. Hon snackar om sin utbrändhet, reklambranschen, feminism, att leva efter sina värderingar och att hon vill leva ett liv där hon samlar på historier. Kunde relatera mycket. Ett stort plus är att hon låter så sprudlande lycklig under intervjun. Som att hon har en jäkla toppendag.

+ En veckoplan i mars & stora förändringen +


Det är en underlig
start på veckan. Det är ingen liten hund som ligger där mina fötter egentligen ska få plats i sängen. Ingen som ska ut, som ska få frukost, ingen som måste finnas i bakhuvudet för vad jag än gör. Inget litet djur som det ska planeras runt eller för. Hon är i Tidaholm hemma hos Petra. Och hon är där utan oss.

Vi har en prövotid på två månader, och om det går bra så kommer Vanja flytta dit på obestämd tid.

Hon ska få en chans att bli en trygg och självsäker hund tillsammans med en flock och en människa som på ett varmt och tydligt sätt visar vägen. Det är bara konstigt att efter nästan två år förändra sitt tankesätt. Här sitter jag på mitt kontor samtidigt som Nichlas är på sitt jobb. Det finns ingen jag behöver underrätta, ringa och meddela, fixa fram hundvakt eller diskutera med för att det här ska vara möjligt. Det är underbart. Men också konstigt, förändring är ju ofta det. Obehaglig tills motsatsen kommer smygande.

Den här veckan ska jag pyssla med det här:

+ Göra urval på ett jobb i flera delar åt Karlstads Universitet. Det är en blandning av formstarka porträtt på olika forskare och doktorander, och ett jobb på en högstadieskola i Storfors. Bilder på en rektor och naturliga bilder på aktiva elever som skrattar och grejar. Går igenom bilderna just nu och det ser så fint ut! Ibland har man tur med miljöer och mycket naturligt ljus. Oerhört tacksam för det! Släpade såklart med mig två stora blixtar, stativ och ljusformare som inte användes en enda gång. Det är tråkigt att släpa, men alltid värt att ha en backup med ljus om det visar sig vara kassa förutsättningar. Sen jag började bikram yoga igen har jag dessutom sluppit ryggvärken som brukar komma efteråt. Win!

+ Cykla från kontoret och hem två gånger den här veckan, det är 25 kilometer enkel väg. Har ju dels något slags spara-pengar-projekt för ett cykeläventyr i sommar, så ska cykla istället för att åka pendel. Men också för att få lite cykling i benen innan dess.

+ Gå på vernissage (Siri Carlén på hotell Skeppsholmen) med Maja och hennes son Emil! Ser mest fram emot att få träffa lilla Emil eftersom vi aldrig möts.

+ Ta tåget till Karlstad igen för att plåta en biskop och hans fru. Artikeln handlar om jämställdhet och det ska bli väldigt intressant att få vara med och höra intervjun. Vi har bestämt i förväg att vi kör intervju en timme, sedan plåtar vi och efter det fortsätter samtalet. Det är nog bra för både text och bild. Dels så hinner jag få en känsla för personerna under starten av intervjun och även bildidéer som inte går att lista ut i förhand förrän man sett miljö. Sedan är det alltid bra att resa sig från köksbordet och röra lite på kroppen. Min upplevelse är att många säger bra saker efter en fotografering eller medan den pågår, för att man får lite ny energi. Man byter kanske plats och kickar igång kroppen (och därmed också hjärnan).

Det som kan vara mindre till min fördel är att människorna har hunnit få en relation med journalisten, men inte lika starkt med mig. Därför kommer jag be journalist-Helena (även om hon är en smidig och socialt smart person) att gå in i ett annat rum till en början. Vi måste kunna få kontakt, och inte bara fortsätta intervjun medan fotograferingen pågår.

+ Bikramyoga! Min bästa träningsform, blir så mycket starkare mentalt av den.

Ps. Avsnittet Svindyra skitstövlar (the no asshole rule) av podden Dumma människor. Handlar om att negativa och elaka människor på jobbet skapar sämre lönsamhet för företag i stort. De förklarar väldigt bra hur en enda person är som ett gift som sprider sig i en organisation. Väldigt intressant!

+ Annemarie Gardshol, PostNords sverigechef +

När vi träffar Annemarie Gardshol (som är hyfsat ny chef för Postnord Sverige) så är hon, no pun intended, lite försenad. Det visar sig att hon precis fått en spruta i högerhanden och därför måste hälsa på alla hon möter med fel hand. När intervjun är slut och mina fotograferingsminuter börjat frågar jag direkt: vad har du gjort med handen?

”Klättrat” säger Annemarie.

Och där var svaret på vad vi skulle pyssla med under fotograferingen.

+ Veckoplan Oktober II +

Bild från förra veckan när vi gjorde ett rep om säljägaren Anna-Carin under några dagar. Foto: Martin Källberg

Det har varit mycket flängande, jag har hunnit med Hälsingland, Stockholm och Värmland och ska snart vidare till Dalarna. Det är roligt, men snart är det dags för vårt eget-bestämda-höstlov. Jag går fortfarande i lastcykel tankar och var faktiskt och provcyklade en Bullitt på Chain of wheels förra veckan. Första sekunderna var förvirrande men sedan hajade jag någorlunda hur man styr en cykel med lång ram. Egentligen skulle jag vilja låna en några dagar och se hur jobbigt det är att tex åka rulltrappa med en fullastad cykel.

Den här veckan ska jag pyssla med det här:

+ Plåta en kvinna i Karlstad som varit ateist hela sitt liv och som nu utbildar sig till präst. Min favorit-Helena gör texten, vilket betyder att jag kommer gilla den. Finns ofta så många lager.

+ Mareike kommer och besöker oss några dagar. Hon ska fylla år, vi ska leta svamp och alternativt lingon. Hon har informerat mig om att blåbär troligen inte finns i norra Tyskland där hon växte upp. Blev förvånad. Hon skrev att det ”Känns som en väldigt skandinavisk grej” om att gå ut och plocka blåbär. Vi ska också bada i en sjö nära mig. Efter vårat 2 grader varma dopp i glaciärvatten på Island så har det här blivit något av en grej. Det är kick att bada iskallt och är dessutom bra för kroppen.

+ Göra ännu en plåtning av Lee.

+ Redigera vildsvinsjakten från Bogesund. Vilket morgonljus det var alltså. Men nått ska man ju ha för att man klev upp 02.30!

+ Hänga på min kontorsplats. Det har verkligen blivit en positiv höjning av min vardag att få komma till Färgkontoret. Tänk va lite folk, bra fönsterljus och kaffe kan göra.

+ På fredag, lördag eller söndag åker vi till Nichlas släkts fjällstuga och stannar i en vecka. Vi ska elda, basta och vandra. (Jag ska bada i forsen!) Och se till så att Vanja inte drar iväg efter fjällripor.

Ps. Häromveckan lyssnade jag på en podd där en man sa att han hade som policy i livet att ”mina pengar inte ska gå till assholes”. Den meningen tänkte jag på när jag trillade över ett gäng hållbara shopping tips. Det är tips på (oftast) små företag med ett helhetstänk kring miljö, design och hållbarhet i hela kedjan. Johanna som driver bloggen Slowfashion är också värt att kolla in, särskilt hennes nya välproducerade podd.

+ Krönika åt Trydells Tryckeri: Nej, jag känner inte villkorslös kärlek till bild +

Jag har fem syskon. De går att räkna till sju också, eller tre. Men vi ska inte komplicera det mer än så. Vi kan bara konstatera att det som händer ett mittenbarn av skilsmässoslag är att man lätt blir medlare. Och att en medlare lätt blir fotograf.

Som medlare får man öva sig på att lyssna. Att förstå flera sidor, att komma på olika lösningar och vägar på ett rappt sätt. Man får hänga med i svängarna och hålla sig kall, man får lära sig att ta kommando när ingen annan gör det. När jag började med berättande och bild, så var det som att jag hade tränats in i det. Problemlösandet, att få människor att öppna upp sig, att snabbt kunna anpassa sig. Det var invävt och behövde bara underhållas för att naturlig ploppa upp och utvecklas.

Men jag känner inte villkorslös kärlek till fotografi, många fotografer gör det, eller påstår det, men för mig är det förståelsen mellan människor som är det viktiga. Som en pelare jag bygger mitt liv runt. Jag vill att du ska begripa sammanhanget i en bild, fatta hur de känns, och framförallt varför det gör det. Om vi inte får detaljerna, det förklarande höljet och ramen kring vad det är vi ser i en bild, så blir de aldrig lika starkt.
Eller, måste vi alltid ha en bakgrundshistoria?

Det ligger en iphone bild på mitt skrivbord, den föreställer ett cykelställ, ett träd med löv i förgrunden, en kvinna som cyklar och människor som går över ett övergångsställe.
Det är en bild utan riktigt träffande komposition eller ljus. Men den är tagen några månader efter att terrordådet på Drottninggatan ägde rum. Det var första gången jag kunde gå dit utan att känna starkt obehag och jag tog en bild med telefonen för att bevara ögonblicket av lugn.

Det finns en till bild på min dator, den är tagen på samma plats i ungefär samma vinkel, men det är en mycket tilltygad död människa på övergångsstället och en annan som får hjärt och lungräddning. Den ligger inte på skrivbordet, men jag vet att den finns där.
Båda är drabbande, den ena direkt. Den andra efter att ha blivit invävd i ett trauma. Den vanliga bilden har fått en tyngd, det ljusa glättiga blir nästan en ironisk vinkning till hur vi vet att det har sett ut. Fantasin börjar veva igång. Och kanske är det där som märgen börjar lirkas fram. Att personer med hjälp av fantasi och empati kan föreställa sig något större. Bild är inte det viktiga, det är vilken fortsättning som sker inuti en människa.

Publicerat i ett magasin om grafisk kommunikation från Trydells Tryckeri. Precis som alla fina bilder på mig är dom tagna av Mareike Timm.

+ Veckoplan September III +

I Mývaten på Island.

September brukar vara mycket jobb slår det mig. Jag har frilansat på heltid (alltså inte konstant 100% men utan andra jobb vid sidan av) i fyra år och börjar se mönster av mina flöden. Igår pratade jag med en reporter om att jag inte eftersträvar heltid, till och med försöker undvika det. Han frågade vad jag ville göra av den andra tiden? Vad för intressen skulle jag fylla den med? Han själv skulle hålla på mer med sin musik. Jag nämnde min hund och att jag åker skateboard.

Men det stämde inte riktigt. Grejen är att jag behöver TOM tid. Tid som inte är bokad med något, det är ju där mina idéer föds. Där jag hinner med mig själv. Hinner landa. Men det är svårare att påpeka i ett snabbt samtal. Det kan låta som att jag är lat, medan jag tänker att NÄE, jag är smart. Min hjärna och min kropp fungerar bäst såhär. Jag blir snarare lat av att alltid ha saker att göra som andra säger till mig. Där föds inga nya tankar. Och nya tankar är ju hela grejen!

Den här veckan ska jag pyssla med det här:

+ Plåta Tandläkaren som driver podden En blodig tand. Ja det är ett bra namn.

+ Redigera klart några personalporträtt.

+ Har redan hunnit fota ett omslagsjobb på Annemarie Gardshol som är ny Sverigechef hos Postnord. Gillade henne jätte mycket och fick till några roliga bilder. Intressant människa! Söndagsintervjun i P1 borde intervjua henne om att klättra i 16-17 år trots att hon är höjdrädd. Och så om den lilla detaljen om Postnord såklart. Finns det likheter?

+ Göra urval och redigera ett 30 tal bilder för Hela Sverige rullar, som drev skateboard projektet Hela orten rullar som jag nämnde HÄR. Det var SÅÅÅ roligt!

+ På söndag åker jag och Martin Källberg på tidningen Svensk jakt till Hudiksvall. Vi ska hänga på Anna-Carin som är en av få säljägare i Sverige. (Det är endast skyddsjakt, sälarna förstör lokala fiskares redskap och äter upp fisken. Förr var sälarna utrotningshotade men har ökat väldigt mycket i antal). Planen är att åka på söndag och innan onsdag ha fått till en tur ut på havet. Vi har såpass många dagar för att vädret är osäkert. Det ska bli SÅ SPÄNNANDE!! Fullkomligt älskar att det blivit så mycket reportage på senaste tiden.

+ Har tankar om att införskaffa en Bullitt cykel. En lastcykel med lång låg front där mina kameraprylar skulle få plats och även min vovve i vissa fall. Den är fruuuktansvärt dyr. Också jätte cool. Såhär ser den ut.

+ Veckoplan September II +



Foto: Mareike Timm

Har genomlevt en helg med en extra måndag. Och med genomlevt menar jag på det mest genomströmmande inspirationstankande sättet. Det brukar bli så när jag får vara med Helena, en kvinna som började som min journalistlärare för nio år sedan och fortsatte som vän. Hon fyllde 55 år några dagar efter att jag grabbade tag i mina 29 och vi brukar försöka ses kring våra födelsedagar. Man umgås inte med henne när man ses, man är med, man gör, man startar diskmaskiner, plockar fram diverse frukostar, luncher och middagar, åker till återvinningen, ser en fotbollsmatch som hennes son spelar, ser en annan match som hennes inneboende spelar. Man far och flänger, pratar med grannar, byter blommor vid hennes pappas grav, sköljer grönsaker. Man är med i hennes vanliga vardagsliv som inte kan sluta snurra, man är där. Som en del i familjen, som en älskad extra person.

Medan man gör allt det där flänget och grejandet så pratar vi. Har ett samtal som pågår i timmar i sträck, i regnet på bänken framför fotbollsplanen, i bilen bakom långtradaren, med knäna i gräset vid graven. Den vindlar hit och dit, analyserar, testar, plockar upp. Byter spår och förändras. Det är något med att vara i rörelse också. När någon insikt kommer, då står vi stilla. Hon hållandes smutstvätt i dom viftande händerna, jag lutandes mot någon vägg. Och sen fortsätter vi, fyller på tekannan, plockar fram smöret, tinar brödet, sköljer tomaterna, fram med plommonen från trädet.

Nä nu måste vi sätta fart, tiden rinner iväg, säger hon. Sen kläcker hon en tanke till ett reportage, som jag fyller i och sen kastar vi färgat glas i återvinningen och hon säger

Det här är ju bra.

Och sen ofärgat glas och hon säger

Det här är ju riktigt bra.

De här ska jag pyssla med den här veckan.

+ Redigera. Har minst sex uppdrag av varierande storlek som ska färdigställas.

+ Plåta porträtt på alla Vänsterpartiets Riksdagsledamöter. Innan sommaren plåtade jag alla som var valbara. Alltid lika spännande att röntga en 3 meter lång fond när man ska in i riksdagen!

+ Något KUL!

 

Ps. I morse satt jag på pendeln. En man sätter sig i sätet mitt emot, bredvid sig lägger han sin jacka och ovanpå en bok. Boken är skriven och plåtad av Agnes Stuber och heter Kruktväxter för alla. Jag är bekant till Agnes och planerar att köpa den. Jag tar ur hörlurarna, böjer mig fram och säger

— Ursäkta, skulle inte jag kunna få kika lite i din bok?

Och han bubblar fram

— Jaaa! Det är min dotter som har gjort den! Den släpptes igår, jag är så stolt!