Jag har jättesvårt att kolla på henne när jag säger det. Viker duken vid tallriken och precis när jag säger
det är nått jag måste berätta
kom servitören fram och frågade om kaffe och dessert. Märker ingen stämning alls. Avbryter senare mitt i och frågar om maten är god. Pastan var för hård och allt egentligen för dyrt men vi säger jättegott. Fast Mickan sa bara ja. Jag säger jättegott för att göra honom nöjd. Och kanske för att göra allt lite trevligare, lite lättare.
Jag ska flytta, säger jag.
Och hon säger att hon anade det.