Träffade väderturister på Älvsborgsbron som var avstängd och gungandes.
Det skulle bli storm. Bortblåsta tak, fallna träd och färjor som inte gick. Strandsatta människor ätandes kall burkmat utan el och alla iphones urladdade. Facebook helt stilla. Laddade upp alla kameror och spände bågen i bröstet och tänkte nu jävlar. Nu händer det. Ge mig allt du har för jag kommer ge mig ut och ha hjälm för allt flygande bråte och det kommer bli fantastiska bilder och unika historier och jag kommer frysa och det kommer…
aldrig.
Det kommer aldrig. Det kommer aldrig för det hände aldrig för jag sitter på en snurrstol och väntar och åker ut till Älvsborgsbron som i och för sig gungar som tusan, men den dyker aldrig upp. Den förstör inget. Den pustar på i 45 minuter och de skitmånga uppslagen i tidningen blir mindre och man får tänka om. Man får plocka in lite bilder från Halmstad och Danmark för där var det s-t-o-r-m och inte en vanlig ganska blåsig göteborgskväll.
Jaha.
Tar spårvagnen hem. Den har aldrig slutat gå.
En cykel har vält och det regnar inte ens.
Hej Jessica!
Precis så!.
Har precis upptäckt din blog via Dareberg och undrar om jag får lägga den bland mina länkar på min blog: http://bilderfotografierkort.blogspot.se/.
Gillar ditt kraftfulla och medryckande sätt att skriva. Mycket!
Hils P-O Stoltz
story of my fucking life, sister!
Det var verkligen historiens mest underväldigande storm. Tänkte när jag satt hemma och lyssnade på den bara aningen högre än medel vinande blåsten att nu står nog Jessica på en bro nånstans, med kameran i högsta hugg och är jävligt besviken.
Du är verkligen bra på att skriva levande! Och kvällsbilder med regndroppar på uv-filtret är mysigt.
/Daniel, en av de som sökte praktik i onsdags.