”Plötsligt står han där och hjälper henne sanera svartmögel i en källare full av trämöbler”

Kvinna_1

Kvinna_3Av okänd anledning hamnar pappas målarfirma varje sommar hemma hos Tina. Trots att det var tre år sedan vi målade hennes hus.

Pappa körde förbi en villa med igenväxt trädgård i nästan ett år innan han plingade på. Det var stora revor av färg som hängde längst med hundraåriga plankor och allt var fläckigt. Huset var stort. Till och med högt men pappa är framfusig. Överdrivet social och lindar aldrig in saker.

— Hej! Ert hus ser förskräckligt ut, men jag kan göra det vackert.

Rent ekonomiskt var det hans sämsta affär någonsin. Rent ekonomiskt har han nog inte tjänat en krona på Tinas hus trots att det har gått tre år, höga husfasader, källardörrar, inomhusväggar och slipade golv. De varmaste sommarveckorna stod vi och skrapade av den där jävla plastfärgen som någon fått för sig att spackla deras hus med. Det tog fyra veckor. Det ska aldrig ta fyra veckor att måla ett hus. Oavsett hur många man är eller hur mycket kvadratmeter det är att täcka.

Men Tina gjorde kaffe. Bakade bröd. Gjorde flädersaft med myror i som ingen drack. Dag ut och dag in. Det är något med den kvinnan som gör att man bara smälter. Som gör att man kanske tar ett billigare pris eller en extra dag eller en vägg eller hjälper till att flytta byråar och klipper buskar. Man blir liksom del av Tinas värld så fort man kliver in i den lilla sagan hon skapat i sitt och hennes mans hus. De där glittrande ögonen gör att hon får som hon vill.

Och pappa kämpar. Kämpar så hårt att inte lindas runt de där snart åttioåriga fingret men det går inte. Plötsligt står han där och hjälper henne sanera svartmögel i en källare full av trämöbler. Och hon fnittrar och kollar drömskt på honom och kilar iväg. Nöjd över att ha lyckats i år igen.
Och det gör inget.

3 tankar om “”Plötsligt står han där och hjälper henne sanera svartmögel i en källare full av trämöbler”

  1. Susanne Bergkvist says:

    Vilken söt liten tant, och vad fint skrivet! Kändes som jag satt i hennes berså (som jag i min fantasi tar för givet att hon har) och drack saft och åt nybakade bullar och var typ 8 år igen… Tack för att du fick min fantasi att skena iväg. Du är superduktig på att skriva.
    Kram från Sussie (Daniels och Robins mamma)

  2. denise says:

    åh, så det är det så den magiska lilla tanten ser ut? himlars vad söt.
    och himlars vad fint. och gudars vad jag gillar yngve!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *