För en fem veckor sedan var det översvämning och is. Nu badar vi frivilligt.
Svettas på en filt och brorsorna ringer. Vi måste boka hotell för ingen utom jag gillar hostel och alla utom jag har pengar att lägga på det. Lovar att fixa men storebror hinner före och det kommer mail om en bokad Barcelona city apartment. Jag glömmer ansvar, famlar laglöst runt i solen på Biskops-Arnö och badar i brunt vatten. Hittar en hemlös hund på en brygga och släpper allt.
Som att kliva ur hjärnan och ut i verkligheten och det kalla vattnet. Jag vaknar. Jag är där. Jag är inte i ett mentalt limbo som avbryts av ett uppdaterat instagramflöde. Jag är utomhus och jag är närvarande.