Är ute på projekt. Fotar ett kvinnokollektiv i Hammarbysjöstad och sover bara på soffor. Det känns bra.
Tror att formen börjar ta sig och trots att konturerna är dimmiga så finns de numera där.
Då och då slår det mig att, fan, människor. Personer.
Så jäkla vackert. Så himla fina och starka tjejer och det vore en waste att inte berätta om det. Om hur man också kan leva. Om hur man också kan uppfatta sig själv.
Hur man kan klara av svåra situationer och hur man kan leva med en stark känsla av att man är så jävla grym och att inga könsstereotyper eller normer kan ändra på det. För att man helt enkelt vägrar följa dem. För att må bra och vara en bra människa beror på så mycket annat. Än sitt kön.
men åh och ja, vad jag vill se och höra mer om detta. vilken dröm!
ja, kvinnokollektiv? later spannande. vi behover ses!
Ja, vi behöver ses på tu man hand. Fika och prata länge.
Tumanhand. Tuman hand. Tu manhand. Du ser ju själv hur apart det ser ut. 5000 poäng till Ravenclaw.