Idag kommer Victor och vårt hem är stökigt som vanligt så klockan ställdes och jag springer runt och är helt förundrar över hur mycket läskflaskor det finns i det här huset. En på toaletten? Varför då?
Och jag lyssnar på den där låten av Los Campesinos! som Johan säger har ett avskyvärt intro men blir jättebra sen. Jag saknar Johan. Och Cecilia och Lisa. Och Alexander som kommer och våldgästar i morgon. Det känns nästan lite som en dröm, hela Värmland. Men idag kommer Victor och säger att näru, det vare inte alls! Fast på värmländska som i början lät så fånigt (det gör det fortfarande) men som nu bara är varmt och mjukt och tryggt.
Nu måste jag städa för att luras att vi har ett rent hem. Det har vi inte.