Jag har varit otrevlig idag. Sur och jävlig. Johan och Alex intygar nedtryckta i soffan att de inte märkt något. Jag tackar för deras lögner. Cecilia har sparkdräkt på sig och alla är avundsjuka. Ljusblå och mjuk är hon. Det vill vi också vara.
Jag vet inte om jag har haft brist på ödmjukhet. Men jag vet att jag måste få koka över och berätta när något inte stämmer för mig.
Jag ser det som bra. Som ett alarm i mig själv att inte låta gränser bli krossade allt för mycket.
Att ta vara på sig. Är viktigt.