– Alltså dom är så jävla fina! Skriker lillebror och blåser sina såpbubblor på min ostsmörgås. De klarar sig ett tag och smäller sedan i luften och trillar ned som en liten pappersbit. Han är förundrad. Jag också. Vi sitter ute på altanen och det är bara sjukt.
Panik bosatte sig när skärmen fylldes av SLUTSÅLT några minuter tidigare. Tills schemat chockat talar om att jag faktiskt inte börjar förens tisdag och förträffligt nog kan jag ta mig till Kil idag. Så det tänker jag. Ta mig till Kil och pussas.
Och möjligen göra det som så gulligt står på min mammas köksvägg.
