I dag åkte jag ut i ingenstans och tränade. Hoppade runt med folk och gjorde armhävningar.
Sen gick jag vilse. Ingen buss gick så då gick jag och när jag gjorde det gjorde jag det på ett vilset vis.
Jag gick länge. Väldigt länge och när det äntligen kom en buss sprang jag som den starka hyena jag blivit av de nya armhävningarna. Hoppade på. Visade min sms biljett. Bussen åkte runt hörnet och jaha där var busstationen. Så jag hoppade av. Tackade för skjusen. Nej det gjorde jag inte, ska man tacka folk för att de gör sitt jobb? Det kanske man ska för att det helt enkelt är trevligt. Jag är en trevlig tjej men jag tackade ändå inte.
Sedan tog jag min hemmabuss. En kille som såg ut som en riktigt häftig konstnär hoppade av samtidigt. Så kom jag hem och stekte köttbullar. Och kokade ris. Som fastnade. Med ruccola salad och nu kom jag att tänka på Nicola som kallades ruccola i hemlighet men sen fick reda på det. När vi blivit kompisar där på slutet. Hon var en häfitg tjej. Drack mycket öl. Hade dyra saker och en snäll pappa. Och en pojkvän med två k:n som kallades baby väldigt ofta.
Jag har också en baby. Han har inte ett enda k i sitt namn. Det kanske går ändå.