Jag känner att jag vill skriva. Trots att jag skriver hela tiden och jämt så slutar det aldrig. Flödet bara rinner vidare och om det än är bättre eller sämre så finns det alltid kvar. Jag tog med mig min kropp och Johans för att vakna. Vakna med badminton och nedsjunken på det gröna gympasalsgolvet. Konstaterade att vi nog kommer fortsätta såhär så länge vi lever. Jag sa, vet du vad.
-Du och jag kommer nog vara vänner hela livet.
Han sa att ja,
det kommer vi.