Lisa ger mig en liten godispåse och går sen tillbaka till sin dator. Musiken trycker sig ut i korridoren från de små datahögtalarna med oväntat bra ljud och vi njuter av att kunna sitta uppe på natten. I morgon ska jag sova länge, läsa texter och skriva mycket.
Jag testar recensionen vi skrev idag på David. Han säger som han tycker.
”Det är en upptrappning, du upprepar dig där, det är en uppbyggnad men klimaxen faller.”
Men känslan förmedlas rätt. Det är koncentration och rökiga rum i Good Night, and Good Luck. Det är stress och en hel del ångest och pressade kragar mellan knapprande projektorer.
Där lyckas jag.
Han slaktar mig alltid rätt, sådär så jag vet att han talar sanning och för att jag ska bli en bättre skribent eller fotograf eller människa kanske.
Och det blir jag.
Det är som att allt är fruktansvärt enkelt när han är där. Till och med 30 mil ifrån. Och jag kommer på mig med att tänka att vi är vänner. De bästa.
Och så blev det kärlek av allting.