Jag trodde inte jag kunde skrika sådär hysteriskt som vissa tjejer gör. Jag trodde det bara var på låtsas och med överdrivet speleri som det gick att fiffla fram.
Tydligen inte.
Vi går från matsalen och utanför glasdörren står någon som i en kvarts sekund ser ut som David innan jag inser att det faktiskt är det. Så jag skriker och rycker upp dörren. Jag skriker sådär skärande och fånigt och jag hoppas för guds skull att jag inte viftade med händerna också för då gör jag slut med mig själv.
Gråter gör jag till och med fast sådär glatt medan han berättar att han tog körkort dagen innan och faktiskt har han bara lurats att det var en lördagsmorgon körandet skulle ske. Han står faktiskt här nu och tänker inte släppa taget om mig på några dagar och skit i alla planer för nu är vi tillsammans.
Fånigt ack så finfånigt.
det var fint. väldigt romantiskt. som en saga, lite. fint.
så mysigt!