Jag och Johan satt med högtalare på mobilen och hörde hur någon tjusig kvinnoröst sade ”Det är fortfarande kö, men du är nummer 72, 69, 42….”
Skatteverkets telefonkö är inte att leka med. Vilket vi inte heller gjorde, vi satt mest och stirrade på en skärm och ritade med bläck i block. Sedan var det könummer två, ett och toner som gör att man blir lite pirrig och börjar harkla sig utan att man behöver.
Och en man svarar med det självklara ”Skatteverket”. Jag svarar med det självklara ”Hej” men han upprepade sitt ”Skatteverket?” ännu en gång. Som att han frågade om det var jag som var skatteverket och jag är för sjutton inte skatteverket, jag är inte Hej heller. Och sen lade han på. Skatteverket lade på. I mitt öra.
Så tack, skitverket.
Vi ringer i morgon igen – va beredda!