Jag har gjort allt möjligt. Målat ramar, satt upp tavlor, klippt av byxor, ställt ut saker i garaget, googlat yoga. Testat någon position som hette Fisken. Skrivit, kört bil, vart inne i stan, åkt bussar.
Och ändå ligger han där i sängen, helt tillfreds, frustrerande passande i mina flanellpåslakan under tyget i taket. Och gör mig helt lugn bara med sin tunga andning och utsöndrar nått som inte gör mig rastlös, utan bara kreativ och rolig.
Och hur vet jag inte, det är lite skäggstubb och långa ben och ett jävla hjärta som sen vaknar till och börjar sjunga bumbibjörnarna.