Jag har en varg liggandes vid mina fötter.
Vargen heter Bosse och verkar vara den enda som uppskattar min pärlor på golvet, de försvinner en efter en och jag är nöjd. Bosse ser ungefär ut som en björn och beter sig precis så. Än så länge har han inte fångat några laxar i ån vi inte har, men jag väntar. Till frukost kanske.
Björnen/Vargen/Bosse kan sucka jätte högt och när han lägger sig ned låter det dunk! och jag tittar mig alltid omkring och undrar vad som trillat ned. Han är också rädd för läskiga ljud och mörker men ändå kändes det tryggare än någonsin att vara ute på kvällspromenad. HEY RAPIST, COME AND TAKE ME skrek jag när vi gick.
Ingen kom! Tänka sig.
Jag tänkte en del på att djur alltid vet saker först, när det ska bli översvämning drar ju råttorna iväg, när det ska komma tornados eller tsunamis eller vad som nu dödar folk ylar hundarna och fåglarna flaxar i sina burar. Så när han vägrade gå mot en skog tänkte jag att det är nog bättre att lyda någon som vet. Det hände inget otäckt heller.
Saved again.
Han verkar kär i pappa också. Står och ylar utanför hans dörr. Jag undrar om han kommer bära in tidningen i morgon? Med en lax insvept i, självfallet.
Annars får det va.