Tömd. Så tömd att jag gick vilse i Södertälje och ringde efter hjälp. Pinsamt.
Skryter för Ebba med mitt lokalsinne som uppenbarligen gett sig iväg någonstans. Vart vet jag inte. Inte till Södertälje i alla fall.
Det var en så sjukt givande dag, är en jävla svamp som suger i sig allt och sen bara paff. Är man full och trillar på pendeltåget hem och vet inte vad man gör och kan inte ta in någon mer information alls. Som att närminnet gav sig.
När jag hakat på Johan, Annikas frilanskompanjon, så blir det ingen lunch och ingen rast men däremot (försöka) putta på bilen och rikta blixtar. Få pepp och skratta mycket. Påminner om någon men jag vet inte vem.
Måste sova. Fota med Annika i morgon. Roligt.
Skriver som en neandertalare.
