Tag Archives: Replokal

De hade ju öronskydd och förstärkare och varför släpade de in mig där?

Alla dessa replokaler. Alla dessa replokaler i källare och industriområden med gamla 3,5:or och LP skivor hängandes på väggarna. Sönderslagna trumpinnar och snusprillor längst listerna sittandes på någon upp och ned vänd back, nickandes och lyssnades.

Så många gånger. Sittandes på de där backarna.

Hamnar plötsligt i en såndär lokal igen. Slås tillbaka av alla efterfester och förfester och vanliga torsdagar i för hög musik och jag hatade det alltid. Att vara den där tjejen. Som aldrig fick ta platsen för den fanns aldrig där, i det där sunkiga rummet var det bara killar och deras skämt som att kliva in i en värld där man inte längre syns för det är, musiken, bara musiken som står i centrum och ”skapandet”  och ”jammandet” och jag spyr. Över det där. Jag spyr över att inte få ta plats.

Bara vara tyst man kunde ju inte ens prata. De hade ju öronskydd och förstärkare och varför släpade de in mig där? Vad var meningen att jag skulle spela för roll i det där rummet förutom att sitta och iaktta. Hålla med. Hålla in magen. Hålla inne med mig.

Varför släpade jag in mig där?

Vad för destruktivitet gjorde att jag tog rollen som fanns och inte bara reste mig upp och gick. Stängde dörren så planscherna från betongväggen blåste ned av rena farten. Jag ägde den farten men jag använde mig inte av den. Den stängdes av precis som ljudet och där satt jag som kvinnor ska och det var att inte.göra.väsen.av.sig.

Det var att vara the women of today. Kvinnan som gav bort sig själv. Sin tid. Sin plats.
För mannen.

Det var inte ett val det var en förväntan. En förväntan på min närvaro i det där trånga rummet med ljudisolering och det är vad jag minns av det dagarna. Den sura förhoppningen av att bara ses som häftig och snygg och kanske till och med smart om man hade tur.

Och det slutar inte. Det bara börjar om i nya versioner och för mig började det långt tidigare men jag minns hierarkin där. Du var tjej och om du utövade något som hade med manlighet att göra var det lite mer okej.
Och jag ville vara okej.

Jag ville höras högt.
Högt av människor utan öronproppar.