GP tog en tvådagars tripp till Stockholm för att träffa en bunt med regissörer.
Peter Greenaway bankar med handen på ett fernissat bord på Berns och säger
– FUCKING AND DYING AND FUCKING AND FUCKING AND DYING. What else is there?
Stirrar sedan på fotograf och reporter från Göteborgs-Posten som snabbt försöker komma på ett svar. Vad mer finns det? Än sex. Och död?
En jäkla massa, hinner jag tänka innan han elegant trillar vidare in i ett nytt resonemang. Greenaway befinner sig på filmfestivalen i huvudstaden för att få Stockholm Visionary award och det är ett rullande band med intervjuer. Han är runt sjuttio nu och de flesta av hans filmer verkar ha baserat sig på just fucking and dying och diverse liknande teman. Vi har en halvtimme totalt och innan intervjun kollar jag in metrarna av yta som vi kan göra bild av. Berns har stora fina fönster och tjusiga möbler överallt. Jag väljer ut fyra ställen och hoppas att det ska dyka upp något som gör saken lite mer intressant, något extra. Ungefär som kvinnan som går förbi i bakgrunden på den översta bilden. Typisk tur. Och mycket snyggare.
