Tag Archives: Maja & Martina

Färdigtryckt katalog och fejkad fetaost

Katalogen

Katalogen2

Katalogen3Framside bilden är Vilhelm Stokstads. Han har gjort ett kritiskt projekt om volontärresor i Malawi med mycket blixt och starka färger. Mina favoritbilder i hans serie är de med flera scener i samma bild. Älskar det.

Här är katalogen som blev tryckt fram tills vernissagen! Den är på över 140 sidor, större än a4:a och proppad med bildberättelser och texter. Vi är över sexton olika fotografer och pengarna går oavkortat till Soppkök Stockholm. För en tjuga kan man köpa den på Galleri Kontrast.  Så sjukt nöjd.

I dag lagas det pajer i stugan. Denise har kommit hit från Uppsala med en påse sur cider, fejkad fetaost och citat av Allers tidningar. Vi säger att det är fredag och korkar upp. Det är en bra tid. Jag är glad.

 

Vernissagedag för Välfärdssamhället och Maja & Martina

Martinaochedwina

MajavidfonsterTvå av bilderna ur projektet Maja & Martina. En tagen i stigtomta utanför Nyköping och en i Mexico. Bilderna hänger på Galleri Kontrast på Hornsgatan 8 i Stockholm, supernära slussen.

Det är svårt att känna vad som ska kännas en sånhär dag. För fyra år sedan började jag längta efter att gå den här utbildningen. Jag tyckte den var så perfekt för allt jag ville bli och allt jag ville göra. Journalistik, relationer, känslor. Och allt det i bild! BILD!

När jag var liten sa jag att jag skulle bli konstnär. Rita var det bästa jag visste, och eftersom det var det bästa jag visste så skulle jag jobba med det. Jag tänker exakt samma nu. Eftersom bild är det bästa jag vet – så ska jag jobba med det.
Det har den här utbildningen verkligen hjälpt mig med och den har varit ett jävla helvete from time to time. Men nu är jag här. Vid någon slags punkt i livet som jag längtade så mycket efter. Tänk att det är sista utställningen, sista tiden skolan. Sedan väntar ett år av praktik innan jag slutar på riktigt, men jag kommer inte komma tillbaka till den här ön mer än på besök.

I dag öppnar vår utställning och jag är så jävla glad. Tänk vilka stora fotografer det kommer bli av mina klasskompisar, de har gjort projekt som är svåra, som känns in i märgen och som är så vackra att man trillar av skorna. Jag hoppas verkligen att du tittar in någon gång innan den 9 Juni. Det är så värt det.

Här är facebook eventet.
Här är hemsidan till projektet.


Att göra ett nytt urval och känna sig värdelös

Hanga Jag hänger mina bilder på Galleri Kontrast för någon dag sedan. Det här är en timme innan två glasramar for i golvet och blev förstörda. Nu är allt helt och fantastiskt fint.

Det här har varit den mest innehållsrika veckan jag nog någonsin varit med om. Det blev vår, en lillebror föddes, jag bytte ut hela mitt urval och dygnade en hel helg för att hinna printa ut och rama in fjorton nya bilder av sexton. Jag förstår inte hur det kan ta sådan tid. Jag förstår inte hur livet bara kan springa iväg och helt plötsligt är klockan sju på måndagmorgonen och två timmar senare sitter jag och halsar kaffe i en bil påväg mot galleriet. Jag älskar det. Sista sekunden när man lyckas och en kropp så uppe i varv att man tror att hela världen ligger där under dom nya conversen. Fart och puls. Producera och skapa.

Jag bestämde mig för att byta ut mitt urval efter redovisningen, jag fick höra att det var för lite bilder, att det kändes på ett sätt jag inte ville att det skulle kännas och det gjorde mig ledsen. Ledsen för att jag lagt ned så mycket tid och för att jag visste att jag hade bilder. Ledsen för att jag kände mig som en värdelös fotograf.  Möjligen att bristen på sömn som ersatts av stress och prestationsångest de senaste veckorna spelade in ganska mycket. Men det man behöver då är en person som min rumskompis.
Min rumskompis är värdens bästa Mareike Timm. Att hon finns i mitt stall av vänner är ofattbart. Det hon gjorde på gräsmattan utanför stugan var att skratta. Bara skratta, be om ursäkt och skratta igen.

— Värdelös fotograf? Du?

Och så plockade hon fram mina printar. Igen. Gjorde nya urval. Pushade. Tittade. Pratade. Och på en dag eller två hade jag mailat Anna Clarén och frågat om jag fick visa ett nytt urval. Så blev det också.

I morgon är det vernissage och jag kommer dricka vin och skratta. Galleri Kontrast ligger på Hornsgatan 8 i Stockholm, nästan precis vid slussen. Utställningen är så jävla fin.

Ni kommer väll?

 

På högvarv när bilderna är färdiga

AretsbildbokenI veckan kom Årets Bild boken på posten. Urban Anderssons bild är framsida. Till höger är en av Åsa Sjöströms porträtten i hennes Fika-serie. Sjukt inspirerande!

Det är söndag. Bilderna är klara. Enligt alla mönster borde jessicakroppen kolla sig omkring innan den stupar och faller in i ett moln av feber. Så ska det inte bli. Jag sörplar ingefära, vitlök och honung i en oväntat läskande kombination för att hålla det på avstånd. Om kroppen säger  ”sov!” är jag den första att lyda.

Eller. Nä, det är jag inte alls. Jag är på högvarv. Om kroppen säger någonting alls är det dolt bakom ljudet av en flygplansmotor. Den där motorn  har växt sig starkare för varje dag den här veckan och nu blåser det stormvindar där inne. Visst går jag runt i stugan och vattnar lite blommor, diskar en disk, klappar en katt – men det är av ren ansträngning.

Jag tror att det hjälper, men är inte säker. Mitt bästa sätt att varva ned efter ett mastodontprojekt är att yoga flera dagar i sträck för att helt byta fokus. Fokusera på kroppen istället för tankar, muskler istället för hjärna. Om man någonsin ska dyka upp i den där boken ovanför krävs det balans och en frisk kropp.

Allt ska gå fort, allt ska vara fart

Ville och Sebastian diskuterar katalogen och bordet med mina urvalsprintar som Clarén jobbat sig igenom.

Första dagen i skolan kramas vi alla på parkeringen. De enda jag sett på två månader är Theo och Anna, människorna har liksom varit allt ifrån Grönland, Tanzania och Malmö. Vi startade med att ägna en timme åt att diskutera vår stora och tjocka katalog som ska tryckas upp till utställningen. Att vara 16 personer med starka drivkrafter är ju fantastiskt, men när det kommer till beslutsfattande är vi lite väl långsamma. Jag gillar snabbt och direkt. Såhär blir det, kör, liksom. Katalogen ska innehålla ett urval av allas projekt, text och presentation. Den kommer bli så fruktansvärt snygg. Allt tack vare en liten grupp i klassen som jobbat arslet av sig för att jaga sponspengar medan de samtidigt gjorde sina projekt. De är värda guld och öl i sin egen vikt.

I går hade jag urvalssamtal med Anna. Hon är snabb och brutal och jag fick order om att fråga någon som inte vet vad jag sysslat med de senaste månaderna om vad hen ser. ”Och gå nu inte till nån proffsfotograf och fråga om råd, det kommer bara bli på detaljnivå”. Det jag vill veta är ju grundhistorien. Ser man vad de gör om dagarna och hur de mår?

Älskar att glida runt med alla småprintar i väskan och plocka fram dom och bläddra, tänka, välja dit, välja bort. Gillar det här stadiet men är inte byggd för det. Jag är byggd som otålig.

Examensprojektet och Maja

Jag bloggar HÄR om mitt examensprojekt, tillsammans med resten av mina begåvade klasskamrater. Jag följer två tjejer under en två månaders period. Maja som är Dj i Stockholm och Martina som är mammaledig i Nyköping. Kolla in, vi bloggar som aldrig förr och det är så jäkla roligt att få följa allas tankar.