Tag Archives: Jenny Westling

Jenny Westling: Kallad att bli präst efter ett halvt liv som ateist

”Vid ett gigantiskt köksbord, täckt av teologisk kurslitteratur och gammalgrekiska anteckningar, tillbringar hon vardagarna. Kallad att bli präst, efter ett halvt liv som ateist. Hur blev det så? Det fanns ju ingen skapare, ingen fortsättning, inget gudomligt. Jenny växte upp med akademikerföräldrar och delade deras strikt vetenskapliga syn på tillvaron. Hon stod dessutom gärna på barrikaderna och
predikade sin övertygelse.
– Jag förstod inte hur någon kunde tro på Jesus. Att inte tro var ett medvetet
val. Som tonåring deltog Jenny i konfirmationsundervisning men avstod själva konfirmationen. Och på 18-årsdagen sa hon upp medlemskapet i Svenska kyrkan.
Borglig vigsel och odöpta barn blev en självklar följd. Men så hände något, för tio år
sedan ungefär.” Text av Helena Söderqvist, fortsättning i länken nedan. 

https://www.svenskakyrkan.se/karlstadsstift/ateist-journalist-och-reklamare

+ Kombinerat skriv & fotojobb + veckoplan +

Bild från reportaget om Jenny Westling som gått från ateist och reklamare, till troende och soon to be präst.

Jag vaknade upp
i samma hus som mina bröder i söndags. Storebrorsan i soffan bredvid, Tim i det minsta rummet. Micke satte på kaffet i köket och började diska ur glasen från gårdagen. Sen drack vi kaffe i vardagsrummet, skuffade undan täckena i soffan och pratade om cykling. Jag fick skjuts till tåget.

Resten av dagen flöt fram på ett behagligt sätt. Jag cyklade en mil från tågperrongen hem till Tumba, kom hem svettig men lugn. Jag och Nichlas tog backpacker ryggan till coop och gick och storhandlade. När vi kom hem lagade jag linslasagne medan Nichlas somnade i soffan med katterna. Det var skönt att få fylla kastruller, hacka löken, göra lager på lager i ugnsformen. Det gör mig gott. Att slippa skärmar, få röra kroppen, laga mat i min takt. Jag stod och tänkte att det är såhär jag vill må.
Det var en fin helg.

Den här veckan ska jag pyssla med det här:

+ Till helgen ska jag och Nichlas på en parkommunikations kurs i Karlstad. Jag ska skriva två artiklar (ett om min upplevelse av kursen, och en intervju med de som håller i den) och plåta. Det känns SÅ kul med ett skrivjobb! Och så roligt och fint av Nichlas att vilja vara med. Det ska bli väldigt intressant. Och spännande hur jag ska lösa det bildmässigt! Hehe.

+ Fixa alla kvitton och underlag och posta till min revisor.

+ Göra research inför jobbet i helgen och skriva lite om vad jag tror att den kommer innebära.

+ Redigera pressbilderna på Vänsterpartiets sex främsta EU-vals kandidater och påbörja bilderna till Civilekonomernas Fackförbund.

+ Hinna yoga inne i stan och kanske skejta när vi är i Karlstad.

+ På fredag kommer fotolinjen från Fridhems folkhögskola och hälsar på mig och Maja på kontoret! Vi ska visa bilder och berätta hur det är att jobba som frilansfotografer, vart vi har pluggat och svara på skitmånga frågor. Och fika! Ska bli så himla mysigt.

Ps. Dokumentären Vasaloppskuppen i P4. Jag fick sådan urstyrka när jag hörde på den. Kanske i kombination med att jag läser boken om Ester Blenda Nordström ”Ett jävla solsken” och cyklade i motvind medan jag lyssnade. KÄMPA! tänkte jag. Dokumentären handlar om att bryta mot idiotiska regler för att komma vidare. Det är 1978 och Britt Dohsé och Birgitta Westhed har klätt ut sig i lösmustasch och tillplattade bröstkorgar. De skulle skida de 9 milen under Vasaloppet trots att det var förbjudet för kvinnor att delta. Förbudet kom när gymnasitkläraren Margit Nordin genomförde vasaloppet 1923 och man snabbt kom på att det kunde vara farligt för den kvinnliga hälsan att åka så långt. Snark!!! Britt och Birgittas revolt blev i alla fall uppmärksammade och ledde till att man i slutändan öppnade upp vasaloppet även för kvinnor. Skriker fan inombords av att det I DAG finns ett lopp som på riktigt kallas tjejvasan och är tre mil kort. Ord betyder mycket, ord får oss att tänka i vissa banor. Det är fan obegripligt.