Tag Archives: Hanne-Vibeke Holst

Att komma hem

Hemkommen. På min ö igen och klockan är mitt i natten och jag har rest så jävla länge. Det tar så lång tid att ta sig hit, längre än man tror bara för vatten. Men ger gärna bort timmar av väntan. Om det är värdigt. Det var det.

Jag har varit rastlös på ett dåligt sätt.
Jag har fotograferat farmor i fantastiskt ljus. Hon skrattar så mycket och jag kan inte förstå varför jag inte känner henne.
Jag har vaknat mitt i natten av en plötslig omfamning. Och en puss. Och det där nöjda lätet nästan som en katt.
Jag har lekt och dansat.
Jag har varit arg och ledsen pågrund av mönster.
Jag har läst Hanne-Vibeke Holst som skriver om hennes släktkvinnor och blivit förbannad.
Jag har läst Jan Guillou som skriver om sig själv och att han var en tönt när han var ung men att han nu sysslar med riktiga saker som GRÄVANDE journalistik och inget annat löjligt. Han är fantastisk på att tycka om sig själv. Det är underbart.
Jag har klivit av ett tåg och gått rakt in i Lisa och Cissi och allt kändes som Molkom mitt i tunnelbanevimmlet och det var fint.

Hanne-Vibeke Holst

— Kvinnor kan ta makt. Men män ska ta makt, säger Hanne-Vibeke Holst i den här förjävla bra dokumentären på svtplay.
Och jag måste pausa och klicka upp dokument på datorn och bara skriva. Skriva skriva och för fan, hur kan jag ha missat den här kvinnan? Den här danska journalisten, författaren och kvinnokämpe till slutet. Feminist genom huden.

Det är så många problem som byggs av att könsproblematiken finns där. Hon berättar om hur hon tycker att generationen som är unga nu, min generation, inte ser problemen som politiska utan som personliga. Att vi resonerar såsom att det är  ”mitt fel om jag misslyckats”, eller ”jag som inte gör som man ska”. Inte att det kan bero att samhället runt mig kanske måste förändras.

Hon nämner också att vara offer för sin egen könsroll och jag förstår vad hon menar. Att man automatiskt går in i det som alltid varit. Det man känner igen och blivit uppfostrad till. Men jag vill inte tro att det slutar där. Att vara offer är inget som någon annan gör dig till. Den enda som beslutar det är du och något man måste förstå. Du blir inte attackerad av den hemska offerrollen som tvingar sig in i dig.

Du skapar den, klär på dig den och fortsätter bära den tills något annat förändras.

Nu, ser du dokumentären.