Två av bilderna ur projektet Maja & Martina. En tagen i stigtomta utanför Nyköping och en i Mexico. Bilderna hänger på Galleri Kontrast på Hornsgatan 8 i Stockholm, supernära slussen.
Det är svårt att känna vad som ska kännas en sånhär dag. För fyra år sedan började jag längta efter att gå den här utbildningen. Jag tyckte den var så perfekt för allt jag ville bli och allt jag ville göra. Journalistik, relationer, känslor. Och allt det i bild! BILD!
När jag var liten sa jag att jag skulle bli konstnär. Rita var det bästa jag visste, och eftersom det var det bästa jag visste så skulle jag jobba med det. Jag tänker exakt samma nu. Eftersom bild är det bästa jag vet – så ska jag jobba med det.
Det har den här utbildningen verkligen hjälpt mig med och den har varit ett jävla helvete from time to time. Men nu är jag här. Vid någon slags punkt i livet som jag längtade så mycket efter. Tänk att det är sista utställningen, sista tiden på skolan. Sedan väntar ett år av praktik innan jag slutar på riktigt, men jag kommer inte komma tillbaka till den här ön mer än på besök.
I dag öppnar vår utställning och jag är så jävla glad. Tänk vilka stora fotografer det kommer bli av mina klasskompisar, de har gjort projekt som är svåra, som känns in i märgen och som är så vackra att man trillar av skorna. Jag hoppas verkligen att du tittar in någon gång innan den 9 Juni. Det är så värt det.
Här är facebook eventet.
Här är hemsidan till projektet.
Framside bilden är Vilhelm Stokstads. Han har gjort ett kritiskt projekt om volontärresor i Malawi med mycket blixt och starka färger. Mina favoritbilder i hans serie är de med flera scener i samma bild. Älskar det.
