Två män står på barstolar och diskuterar hur dom ska kasta tredimensionella bokstäver på sin chef. Jag sitter i en soffa med kamera i handen och funderar på varför det alltid blir såhär. Inte varje gång, men ofta, är det liksom en liten stab av folk som har blivit inblandade i fotograferingar jag gör. Jag rycker tag i den ena och den andra som råkar passera på väg till påfylld kaffekopp. Det underbara är ju att det nästan alltid blir bättre. Om jag är öppen och lättsam, så brukar folk slänga ur sig idéer eller komma med egna förslag. Och så testar vi dom (om tiden finns). Och precis som det är i kreativa processer så leder det ena till det andra och vissa saker är kassa och vissa skapar något.
Framför mig sitter Patrik Hadenius i en tung träfåtölj (som KANSKE var snodd från Natur & Kultur, det var lite oklart). Patrik har startat och driver Vetenskapsmedia. Du vet, det där tidskriftsförlaget som ger ut Forskning & Framsteg, Språktidningen och Modern Psykologi. Men inte så länge till, han håller på och lämnar över och ska kliva in som ny VD för Utgivarna senare under året.
När Patrik sätter sig på rumpan med benen ut på varsin sida och fokuserat börjar bygga med bokstäverna, som om de vore klossar, så tänker jag på de ord och titlar som förknippas med honom. Det ger såklart en tyngd, men kan också, om man inte träffat honom, uppfattas som allvarstyngt och en aningen torrt. Patrik bygger ett torn, som han råkar välta, och kastar sig bakåt så att han försvinner bakom den orangea gardinen vi använder som fond.
Han lutar huvudet bakåt och skrattar.
