Om Jessica

Det är detaljerna som fastnar i mig. Blickar mellan systrar, ljuset från sidan i Lottas hår, namnet på katten* som bodde med Alf. Trappsteget som slitits ned på snedden vid sista steget. Som att man kan se rörelsen av en människa fast den inte är där.

Men det är i stämningen det händer. Jag försöker skapa ett rum, en ton, en atmosfär där saker kan få uppstå på ett äkta vis. Där en människa kan få agera ut det den bär i sig. De infall som kommer, den känslan den bär. Ibland är ett uppdrag bara ett uppdrag som blir. Men ofta går det att få en fotosituation med känslan av betydelse.

De senaste åren har min kompass sakta skiftat några steg. Från heltidsfrilans fotograf åt tidningar, magasin och organisationer – till att aktivt skapa plats för mina egna berättelser. De som både är ord, bild och andra element. Vissa ideér kommer utifrån och blir till något vackert och vissa idéer kommer från en plats inuti mig. De där som gallskriker tills man inte har något val.

Så. Jag har börjat lyssna.

Det har lett till utställningar. Till workshops och föreläsningar (och den hemliga kreativitetsgruppen) och snart till en bok. Men mest till en roligare tisdag i januari.

* Snoddas