Solen skiner och på en bild av mig syns inga ögonbryn. De är vita och ljusa när solen lyser på dem fastän jag vet att det finns färg i dem. Det är konstigt.
Igår satt jag och Ebba i en bastu efter träningen. Den hade utsikt över slottet och vallarna och träden. Först tyckte jag det var underligt med en bastu med fönster stora som en vägg, men det är bara ljuvligt. I nedsläckt trärum satt vi och svettades, kollade ut på människorna som gick på vallarna, pratade om det vi alltid pratar om.
Livet som inte är nu men sen.
Ja, här är jag också. Utan bryn men med sjal som kompensation.