Jag har bara ett öga

Efter jobbet satt jag i ett växthus och åt lunch. Läste en bok, fick solljus i mig, hämtade fläderthé. Tittade på mammagäng med barnvagnar som pratade om politiska konflikter och konst.

Skulle man tycka va roligt att tro. Men de pratade om andra saker. Sånt som hör barn och vagnar till. Och att det är jobbigt att de fick så många likadana sparkdräkter fastsomturvariolikastorlekar.

En mamma satt och såg harmonisk ut och tittade på mig. Folk brukar inte se ut så i vanliga fall. Det var mysigt. Jag kände mig mysig.

Sen gick jag vidare för att lära mig om linser. För mitt ena öga vill inte fungera när det ena är bra och det andra är dåligt. Så jag har bara ett öga, kan man säga, och logiskt nog ska jag bara ha en lins.

You can call me Leila.

Det är lite som en ny värld, det här med att ha en grej i ögat, optikern sa att jag skulle träna på att ta på min egen ögonglob för att förbereda mig lite inför när jag får dem. Hon tittade på mig så intensivt att jag slängde ut mig ett

va läskigt!

för att göra henne lite nöjd. Hon nickade och sa att det var det, men att det skulle vara ett stort steg bara det.

Så tydligen är det ett stort steg jag ska ta när jag petar mig i ögat. Det känns inte så stort. Det känns som att jag har tagit större steg.

Men jag kanske har fel.

Det kanske är överväldigande.


Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *