Jag förstår inte hur Michael blivit så klok.
Det är mycket med min största lillebror jag inte förstår, mest för att jag alltid vart iväg och gjort annat. Vart påväg till fest, varit iväg till förälskelse, varit iväg på jobbuppdrag. Dansat och stupat ned i mitt eget huvud. På mitt egna rum med driften av att prestera estetik för att må bra.
Jag har missat honom. Han var min bästa kompis tills han inte var det. Tills han slutade. Ingen ville sluta. Det vore ju bara en fånig företeelse att överge vår tvåsamhet. Men förändring kom och gjorde just det.
Och förändring förändrar sig inte, common knowledge. Den tänker fortsätta med sin vana, hur förlegat det än må vara att inte uppdatera den nyaste programvaran.
Tre år mindre, tre bambie huvuden längre och förtok för rödhårig för att flickhjärtan ska bevaras intakta så mycket länge till.
All denna vishet och problemlösning han ger mig. Tillhands i rummet brevid.