Knivhuggna femåringen

Det var en sådan grym lektion idag.
Helena, en utav våra huvudjournalistlärare, är tillbaka efter att ha frilansat i några månader. Rutinerna återvänder tillsammans med henne. Alla är nöjda.

Hon skulle idag berättade hur det var att bevaka Sabina-fallet i Arvika. Ni vet, den femåriga flickan som vart knivhuggen till döds av en psykpatient samma dag som Anna Lind dog. Pågrund av just Lind blev det inte en sådan riksnyhet det annars skulle ha blivit. Men hela jävla Värmland var gjord av eld.

Helena jobbade då på Arvika nyheter och va den som hade störst insyn och kontakter  inom vården. Samtidigt som hon, lustigt nog, precis avslutat en artikelserie om psykvården, så trillar det här in.

En psykiskt störd man går ut från ett sjukhus, köper en kniv på konsum och kliver in på ett dagis. Grabbar tag i närmsta unge och hugger henne.
Igen, igen och igen.  Tills hon dör.
Fem år gammal.

Att försöka skildra det objektivt. Utan egna åsikter. Utan att påverkas av en stad som målar allt som handlar om psykiatri i blod. Här ska det hämnas. Här ska det fram en jävligt bra förklaring till hur det ens kan gå till.
Det handlar om moral, det handlar om integritet och journalistiskt ansvar.

Det är inte den finaste dekorerade tårtan att käka. Det är inte ens nära en piece of cake.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *