Blev dansad med på solig tågstation medan pojkvän sjöng dansband. Alltid detta dansband. Och att hans röst passar så bra för det ignorerar jag totalt.
Använde en rullväska som förlorade sin rätt till namnet. Det var mer att jag simmade fram i all föredetta snö. Släpandes en stor svart klump med en korv uppslängd på och en datorproppad ryggsäck. Hittar fram. Det står mitt namn på dörren och det känns som en seger och som något stort. Även fast det bara gäller fem veckor. Men det är något med första lägenheten. Första namnskylten.
Överväger att fota med mobilen och skicka till vänner men inser att det är för tok för fånigt så jag gör det inte. Men ångrar mig sedan.
Dör av hunger och ger mig ut till en mataffär långt bort. Kommer hem med godispåse och typ smultrondoftande diskmedel och konstig sallad. Glömmer smör och mjölk.
Också kudde är glömt. Så jag sover på tröjor och med sovsäck. Sover skitbra för att det är kallt. Vaknar och inser att det är jävligt kallt och att klockan är sex. Och jag ska inte sova mer. Och att det är kallt. Lagar gröt och té och inser att jag är dålig på att mäta upp saker utan decilitermått (som jag också glömt, eller inte ens hade en tanke på att ta med mig).
På redaktionen är det morgonmöte med kameror till andra redaktioner runtom. Jag är på lokalredaktionen i Vänersborg första veckan. Det är spejsat. Som webbcam när man var fjorton fast nu är alla medelålders och pratar viktiga saker. Eller oviktiga. De vill bli filmade i pixlig bild i vilket fall.
Sedan får jag dela rum med Anna-Karin som verkar rolig.
Hon påminner om någon jag tycker om men jag vet inte vem. Fast nu slog det att det kanske är moster carro som tonåring. När jag sov över och hon hade en cool plansch med Amelie på väggen och röda skåp som hon målat själv. Och hade manschester byxor och skjorta under långärmad tröja. Fan va sjukt att jag upplevt mina mostrar som tonåringar. Hur många har det.
Sedan lär jag mig News Pilot som är enkelt som nudlar och jag tackar min lätthet för datorer. Sedan tar dagen slut efter att ha blivit utskälld på telefon och lite skraj. Efter att ha intervjuat en rådgivare på swedbank och sett Vänersborgs gator smälta bort och insett att jag måste ha matlådor med mig för helvete vad pengar tar slut fort.
Sedan ser jag ett köpcentrum påväg hem och jag hoppar av. Så handlar jag Bregott och internet. Kommer hem och älskar min lilla lägenhet som är min trygghet här och pratar väldigt länge i telefon med en grabb som är så fin så jag nog faktiskt blir Vänersborgs gator.