Det börjar med det simpla, hennes blickar.
Och han smälter ju jag ser det. Senare blir hon mer uppenbart framfusig, flörtandet blir påtagligt och här sitter jag, flickvännen och ser det med egna ögon. Hon lägger vantarna på honom helt och fullt trots att jag lockar med daim. Sitter i stolen brevid och bara låter det ske. Han blir snodd.
Sedan säger hon, något för högt och utan sammanhang.
– Ta av dig byxorna och kalsongerna!
Och vi bara.
WHAT.
Och trippar hon iväg efter att ha kallat oss bögar och förklarat att kära är inte något jag och Victor är. Nej, de är när den ena är kär och den andra inte är det. Det är kärlek.
Hon är vis.
Hon är sex år utan framtänder.
Hon säger åt en förbipasserande tant att hon har en lustig peruk.