Jag åker två tåg för att komma till mitt Molkom. Håller på att missa båda. Glömmer ryggan på ett utav dem och springer som en galning över en bro och tillbaka. Hinner.
Blir hämtad av volvo. Åker hem till V’s syster och hennes man som rullar hemlagade köttbullar i en lugn idyll. En bebis i trävagga vid köksbordet, sovandes trots allt ljud. Dricker kaffe. Pratar praktik och utnyttjade folk i gruvor när jag är uppe i varv. Är i tidningstänk och resonerar om hur man kan skriva. Vad som skulle behöva kollas upp och hur.
Är harmonisk, lugn och nog väldigt lycklig. Kan sitta i köket alltid. Men det gör vi inte utan far vidare till brorsor innan bion börjar.
Får mina pussar i mörkret. Mättar saknaden så mycket som det går. Så nära som det går.
Och vi åker hem. Mina fötter på instrumentbrädan och hans hand i mitt knä.
Johan Dahlbergs foto. Leende tjej i hörnet. Det är fint.
Nämen det är ju jag :)
fast ler, vet jag inte jag ser typ ut som jag håller på och kissar eller nått.
Hehe hälsa Emma H från mig.
/Sara flin-fian
Nämen det är ju du!
Va roligt att du kollade in här: )
Det ska jag absolut.
Tja!
Jättehärlig bild!