18 Sep 2018

+ Veckoplan September II +

Skrivet av Jessica Segerberg



Foto: Mareike Timm

Har genomlevt en helg med en extra måndag. Och med genomlevt menar jag på det mest genomströmmande inspirationstankande sättet. Det brukar bli så när jag får vara med Helena, en kvinna som började som min journalistlärare för nio år sedan och fortsatte som vän. Hon fyllde 55 år några dagar efter att jag grabbade tag i mina 29 och vi brukar försöka ses kring våra födelsedagar. Man umgås inte med henne när man ses, man är med, man gör, man startar diskmaskiner, plockar fram diverse frukostar, luncher och middagar, åker till återvinningen, ser en fotbollsmatch som hennes son spelar, ser en annan match som hennes inneboende spelar. Man far och flänger, pratar med grannar, byter blommor vid hennes pappas grav, sköljer grönsaker. Man är med i hennes vanliga vardagsliv som inte kan sluta snurra, man är där. Som en del i familjen, som en älskad extra person.

Medan man gör allt det där flänget och grejandet så pratar vi. Har ett samtal som pågår i timmar i sträck, i regnet på bänken framför fotbollsplanen, i bilen bakom långtradaren, med knäna i gräset vid graven. Den vindlar hit och dit, analyserar, testar, plockar upp. Byter spår och förändras. Det är något med att vara i rörelse också. När någon insikt kommer, då står vi stilla. Hon hållandes smutstvätt i dom viftande händerna, jag lutandes mot någon vägg. Och sen fortsätter vi, fyller på tekannan, plockar fram smöret, tinar brödet, sköljer tomaterna, fram med plommonen från trädet.

Nä nu måste vi sätta fart, tiden rinner iväg, säger hon. Sen kläcker hon en tanke till ett reportage, som jag fyller i och sen kastar vi färgat glas i återvinningen och hon säger

Det här är ju bra.

Och sen ofärgat glas och hon säger

Det här är ju riktigt bra.

De här ska jag pyssla med den här veckan.

+ Redigera. Har minst sex uppdrag av varierande storlek som ska färdigställas.

+ Plåta porträtt på alla Vänsterpartiets Riksdagsledamöter. Innan sommaren plåtade jag alla som var valbara. Alltid lika spännande att röntga en 3 meter lång fond när man ska in i riksdagen!

+ Något KUL!

 

Ps. I morse satt jag på pendeln. En man sätter sig i sätet mitt emot, bredvid sig lägger han sin jacka och ovanpå en bok. Boken är skriven och plåtad av Agnes Stuber och heter Kruktväxter för alla. Jag är bekant till Agnes och planerar att köpa den. Jag tar ur hörlurarna, böjer mig fram och säger

— Ursäkta, skulle inte jag kunna få kika lite i din bok?

Och han bubblar fram

— Jaaa! Det är min dotter som har gjort den! Den släpptes igår, jag är så stolt!

Kommentera

Instagram

 TJUGONIO ÅR. ⚡️
 Det här: en kamera balanserandes på en sten, regnet i luften. Fnittret mellan bilderna. På fredag kommer hon till Tumba, inte lika vacker utsikt som för en månad sedan, men vem bryr sig. ❤️
 Igår fick jag reda på fyra saker. ✨ 1. Jag behöver inte glasögon. 2. Jag har 5% syn på mitt vänstra öga. FEM! Om man försöker hjälpa ett så dåligt öga med glasögon resulterar det bara i att jag kommer se dubbelt för resten av mitt liv. Vilket förklarar varför alla mina glasögon & linser-försök slutat i skrivbordslådan. 3. Jag har aldrig sett tredimensionellt. Alltså jag fattar ju att saker har former, men jag ser det inte exakt som det är. Det är typ som att jag går runt i fotografi. Kanske är det de som gör att jag ser bra linjer när jag fotar? 4. STOR förståelse kring varför jag aldrig uppskattat 3D bio.