Tumba till Tromsö: ”Han följde mig till båten och satt på land och väntade tills jag hade fiskat klart.”

”Jag hade får förut, men dom fick jag ta bort när jag låg på sjukhus. Det gick inte att ha dom kvar”
”Skickade du dom på slakt?”
”Nä jag sköt och grävde ned dom.”
”Jaha”
”Jo”

”Du skulle kommit om två veckor” säger han och häller upp kokkaffet genom tesilen.
”Varför då?”
”Då är kattungen här”
Det har varit sorg fram tills nu, Snoddas dog för fyra år sedan och någon annan katt har det inte varit tal om förrän Alf varit redo.
”Han följde med mig överallt. Till brevlådan, till bygdegården, ut i skogen. Men inte ut på sjön! Han följde mig till båten och satt på land och väntade tills jag hade fiskat klart. Du kanske inte tror mig men det är sant, han var med mig överallt. Du kan fråga alla här i trakten. När han dog satt jag och kusinen och drack kaffe, precis som vi gör nu, och när han gick så sa jag till Snoddas ”kom, nu går vi in å sätt på teven” Så då gjorde vi det. Jag satte mig i fåtöljen och han lade sig på mina fötter och … och sen dog han.”
”Nää”
”Jo”
”Och katter som brukar…”
”Dra sig undan. Jo, men vi gick in till teven och sen lade han sig där och dog. På föttera.”
”Oj”
Tystnad.
”Han hedrade dig.”
”Ja.”
Vi säger inget på en lång stund.
”Vad ska den nya katten heta?”
”Snoddas 2”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *