1 Sep 2014

“Och sen brinner det i Västmanland och jag ska packa tandborste och är inte helt säker på att det var det bildredaktören sa i telefonen men jag gör det i alla fall. “

Skrivet av Jessica Segerberg

DRAGARE_1_web

Branden_web

INSIDA_Segling_1_web

Kollage_popkollo_insidan_web

Molly_Sanden_1_web

kyrkan_web

tovejansson100år_2_web

— Ta aldrig för givet att nån tänkt. Ta aldrig för givet att nån tänkt åt dig, säger nattchefen sista kvällen. Är tyst några sekunder.

— Stäng inte av hjärnan. 

Och sen ler han. Jag med. Nickar långsamt. Det är bra med påminnelser ibland. Särskilt när man är trött och bara vill gå till strömmen. Glömma badkläder, hoppa i och flyta med.

Cyklar hem längst med Allén och tänker på orden. Funderar över hur många gånger jag låtit det hända under de här nio veckorna av sommarvik. Fast, nej. Egentligen tänker jag på de tre åren på skolan, praktikplatserna, sommarjobben, frilansjobben. På alla de gånger jag skulle skapa bild utifrån en beställning. När har jag låtit någon annan tänka åt mig under de här åren? Har det blivit bra då?

Svar: Oftast inte. 

Trampar vidare, förbi järntorget. Upp för backen mot Stigbergstorget. Oftast inte. Sådan jävla jobbig backe. Får ställa mig upp, växla ned till fyran.

Och det är såklart en process alltihop. Stegen av anpassning, förståelse, revolt och utveckling som upprepas om och om igen. Allt jag kan göra är att reflektera över det. Försöka processa allt jag varit med om den här sommaren, det här året.

Någon gång i juli frågar dom om “…jag vill resa ti…”

– JA! säger jag.

“.. till Ungern?”

Så det gör vi. Med IFK Göteborg i tre dagar i trettitvå grader. Och jag åker till Skåne och träffar Stjärnorna på slottet i fem minuter och fotar seglingstävlingar i Marstrand och Tjörn. Och sen brinner det i Västmanland och jag ska packa tandborste och är inte helt säker på att det var det bildredaktören sa i telefonen men jag gör det i alla fall. Och hoppas.

Och vi åker in i en vägg av rök i några dagar och sen åker vi hem och jag åker direkt till Way out west, har en miniredaktion där hela helgen och shootit livear från varenda konsert. Får samarbeta med fotografkollegor och det är så roligt för det får vi aldrig annars. Och Popkollo tjejerna gav mig hopp, och Frölunda Indians military training gav mig perspektiv. Man når inte människor genom att vara elak. Och rapporterandet från motdemonstrationen av Svenskarnas partis talmöte var en jävla ögonöppnare. Tack för nio veckor GP.

R_H_web

frölunda_1_web

JS_BASTA_03_web

Bylinebilder

8 responses to ““Och sen brinner det i Västmanland och jag ska packa tandborste och är inte helt säker på att det var det bildredaktören sa i telefonen men jag gör det i alla fall. “”

  1. Mareike says:

    Så jäkla grym du är!

  2. anette says:

    Du e så fantastisk dotter och fotograf , så tacksam få va din mamma och följa ditt hårda arbete och resa i livet <3

  3. Hanna says:

    Du är helt fantastiskt begåvad – Vilka bilder!!

    Fortsätt att leva ditt grymma liv och inspirera oss. Kram!

  4. Tommy Svensson says:

    Vilka fina bilder du tar Jessica. De bästa jag sett på mycket länge

  5. Tommy! Tack så hemskt mycket!

  6. Åhmen Hanna. Tack så jätte mycket.

  7. Lysande bilder! Toppen!

Kommentera

Instagram

 Vi hörs varje vecka, även fast hon bor i England sen för evigt. Det är hennes förtjänst. Alla "hej vad gör du"- sms som har hållit oss levande sedan vi slutade samma gymnasieklass. Outtömligt tacksam för det. ❤️
 Jag tog en paus i tre månader, från instagram och bloggar. Om man flera timmar om dygnet blir influerad (det är inte samma sak som inspirerad) så vet man tillslut inte varför man har vissa känslor för vissa saker, platser, upplevelser och prylar. Man vet inte längre om ens drömmar är ens egna eller om det är andras känslor skickligt förpackade in i mig. Det är så mycket information som är helt värdelös, men som av upprepning får en tyngd. Det har såklart inte skett något revolutionerande under den här tiden, men små saker. Som att jag aldrig tidigare glömt min mobil på så många olika ställe (har ju inte haft något att kolla på i telefonen). Och att jag läst mycket böcker, stirrat in i väggen och tänkt färdigt tankar, lagt märke till på ett annat plan hur mycket andra sitter med sina telefoner. Upptäckt hur jag inte har saknat det överhuvudtaget, tills nu. Det finns ju så många godbitar på instagram som jag vill se. Men jag ska rensa brutalt i mitt flöde och försöka att vara mer kritisk kring vad jag tar in i min skalle. Den är ju så smart och bra✨
 Det tar tusen år att ta sig till platser med dig. Du ska lukta, gå uppför trappor till portar, ta upp glasspapper från marken, sätta dig ned på rumpan och ta det lite lugnt eller rusa skällande mot en rullväska som låter. Allt det låter kanske störigt, men det gör mig närvarande med dig. Jag håller koll på kopplet som zickzackar fram, på din blick som då och då möter min för att kolla att allt är okej. Flera gånger om dagen pratar främlingar med mig för att du finns. Dom berättar om sina djur och om sig själva. Förra veckan väntade vi på bussen när vi mötte en kvinna påväg hem. Efter fem minuter kom hon tillbaka och satt på huk bredvid dig tills bussen kom. Det är som att du öppnar upp folk, ger en anledning att mötas.