1 Sep 2014

“Och sen brinner det i Västmanland och jag ska packa tandborste och är inte helt säker på att det var det bildredaktören sa i telefonen men jag gör det i alla fall. “

Skrivet av Jessica Segerberg

DRAGARE_1_web

Branden_web

INSIDA_Segling_1_web

Kollage_popkollo_insidan_web

Molly_Sanden_1_web

kyrkan_web

tovejansson100år_2_web

— Ta aldrig för givet att nån tänkt. Ta aldrig för givet att nån tänkt åt dig, säger nattchefen sista kvällen. Är tyst några sekunder.

— Stäng inte av hjärnan. 

Och sen ler han. Jag med. Nickar långsamt. Det är bra med påminnelser ibland. Särskilt när man är trött och bara vill gå till strömmen. Glömma badkläder, hoppa i och flyta med.

Cyklar hem längst med Allén och tänker på orden. Funderar över hur många gånger jag låtit det hända under de här nio veckorna av sommarvik. Fast, nej. Egentligen tänker jag på de tre åren på skolan, praktikplatserna, sommarjobben, frilansjobben. På alla de gånger jag skulle skapa bild utifrån en beställning. När har jag låtit någon annan tänka åt mig under de här åren? Har det blivit bra då?

Svar: Oftast inte. 

Trampar vidare, förbi järntorget. Upp för backen mot Stigbergstorget. Oftast inte. Sådan jävla jobbig backe. Får ställa mig upp, växla ned till fyran.

Och det är såklart en process alltihop. Stegen av anpassning, förståelse, revolt och utveckling som upprepas om och om igen. Allt jag kan göra är att reflektera över det. Försöka processa allt jag varit med om den här sommaren, det här året.

Någon gång i juli frågar dom om “…jag vill resa ti…”

– JA! säger jag.

“.. till Ungern?”

Så det gör vi. Med IFK Göteborg i tre dagar i trettitvå grader. Och jag åker till Skåne och träffar Stjärnorna på slottet i fem minuter och fotar seglingstävlingar i Marstrand och Tjörn. Och sen brinner det i Västmanland och jag ska packa tandborste och är inte helt säker på att det var det bildredaktören sa i telefonen men jag gör det i alla fall. Och hoppas.

Och vi åker in i en vägg av rök i några dagar och sen åker vi hem och jag åker direkt till Way out west, har en miniredaktion där hela helgen och shootit livear från varenda konsert. Får samarbeta med fotografkollegor och det är så roligt för det får vi aldrig annars. Och Popkollo tjejerna gav mig hopp, och Frölunda Indians military training gav mig perspektiv. Man når inte människor genom att vara elak. Och rapporterandet från motdemonstrationen av Svenskarnas partis talmöte var en jävla ögonöppnare. Tack för nio veckor GP.

R_H_web

frölunda_1_web

JS_BASTA_03_web

Bylinebilder

8 responses to ““Och sen brinner det i Västmanland och jag ska packa tandborste och är inte helt säker på att det var det bildredaktören sa i telefonen men jag gör det i alla fall. “”

  1. Mareike says:

    Så jäkla grym du är!

  2. anette says:

    Du e så fantastisk dotter och fotograf , så tacksam få va din mamma och följa ditt hårda arbete och resa i livet <3

  3. Hanna says:

    Du är helt fantastiskt begåvad – Vilka bilder!!

    Fortsätt att leva ditt grymma liv och inspirera oss. Kram!

  4. Tommy Svensson says:

    Vilka fina bilder du tar Jessica. De bästa jag sett på mycket länge

  5. Tommy! Tack så hemskt mycket!

  6. Åhmen Hanna. Tack så jätte mycket.

  7. Lysande bilder! Toppen!

Kommentera

Instagram

 Igår fick jag reda på fyra saker. ✨ 1. Jag behöver inte glasögon. 2. Jag har 5% syn på mitt vänstra öga. FEM! Om man försöker hjälpa ett så dåligt öga med glasögon resulterar det bara i att jag kommer se dubbelt för resten av mitt liv. Vilket förklarar varför alla mina glasögon & linser-försök slutat i skrivbordslådan. 3. Jag har aldrig sett tredimensionellt. Alltså jag fattar ju att saker har former, men jag ser det inte exakt som det är. Det är typ som att jag går runt i fotografi. Kanske är det de som gör att jag ser bra linjer när jag fotar? 4. STOR förståelse kring varför jag aldrig uppskattat 3D bio.
  I S L A N D
  I S L A N D  Hälla kaffet direkt i muggen, slå på varmt vatten och låta det sjunka. Blåsa dom svarta prickarna på ytan åt sidan. Sippa. Kommer och tänka på pappa. På somrar vi arbetat ihop som målare. En gång nådde inte ställningarna fram till en utbyggnad på ett hus, den låg väll i en sluttning, hade besvärliga träd framför sig, jag minns inte. Vi var i alla fall tvungna att måla på ett ställe dit vi inte nådde. Hur ordnar man det? Kan vi hänga från taket? Kan vi bygga en landgång från andra ställningar med hjälp av plankor och rep? Vad kan vi använda istället?  Jag minns att jag kom med ett förslag, men att pappa sa något i stil med: Nej, vi måste använda oss av det vi redan har. Vi kan inte skaffa en pryl som bara går att använda för just det här tillfället och sen aldrig igen. Den måste kunna ha flera funktioner.  Dom meningarna följer mig. I mitt jobb, i ett tält på Island. Kastrullen du lagar maten i blir din matskål. Den lilla skärbrädan är också tallrik och underlägg för att stabilisera gasolköket. Använd det du har. Skapa utifrån det.