17 Sep 2018

+ På en tågdörr stod “VENICE” och vi kollade på varann och sa: Ska vi åka till Venedig? Ja det är klart vi ska +

Skrivet av Jessica Segerberg

Nitton år och helt uppfylld. I hoptryckt mot ett tågfönster med benen vikta uppåt och sömnbrist i en månad. Den första längre resan jag gjorde var en tågluff i västra Europa. Det fanns en total nyfikenhet. Exakt allt var nytt. Toaletternas spolknappar, tunnelbanesystemen vi lärda oss en efter en, hur det funkar på ett hostel, hur man hanterar oväntade situationer.

Jag och min vän hade jobbat hela sommaren inom vården och sparat så mycket pengar vi kunde. Googlat olika resrutter och vad man ska tänka på som backpacker. BACKPACKER! Så internationellt! Så häftigt! Så stor ryggsäck!

Någonstans på en Österrikisk tågstation avvek vi från den planerade googlade planen. På en tågdörr stod “VENICE” och vi kollade på varann och sa: Ska vi åka till Venedig? Ja det är klart vi ska.

Och så klev vi bara på. Supernya ut i världen och ut i någon slags lightvariant av vuxenlivet.
Det kommer aldrig gå att få en sådan resa igen, den där första, den där naiva synen på allt. Men det går att resa på andra sätt än den som vi mest hör om, den som har lägst priser och går snabbast. Det bästa med tågluffen var ju färdsättet, att kliva rätt av från ett tåg in i en ny storstad. Att se landskapen, att hinna med mentalt när man förflyttade sig.

Läs om schyst resande HÄR.

Kommentera

Instagram

 Solsken + semlor + kontoret + @majabrand ✨
 Jag gillar att ha tid. Ta en kaffe i närheten av platsen där jag ska fotografera. Sitta ned, läsa på om personen jag ska träffa, mentalt förbereda mig för vilka bilder jag måste få med mig och hur jag ska hantera olika scenarion. Idag ska jag plåta en politiker och vi har superlite tid. Vilka genvägar kan jag ta? Vad kan jag förbereda innan för att saker ska gå så fort som möjligt? Jag har två kameror med olika objektiv och kommer rigga upp en blixt innan intervjun på en närliggande plats. Det är praktiskt och måste göras för att förutsättningarna ska bli bra. Men rent mentalt försöker jag att se mina fördelar, bli taggad av att lyckas trots den korta tiden. Och så försöker jag intala mig att jag är den bästa fotografen som levt, som klarar exakt allt. Så sippar jag på kaffet och går in i tävlingsmode.
 I dag ska jag hämta ut min cykel som jag beställde i början av vintern. Solen skiner, det droppar överallt. Om en månad SKULLE det kunna vara möjligt att skejta utomhus för första gången. Det är på g nu. ☕️