21 Jun 2014

“Öppnade genast dörren och gick ut i trapphuset. Det här stämde inte, jag ska fan in på den där skolan. Vart är mitt jävla brev? Ge mig brevet.”

Skrivet av Jessica Segerberg

Maria_Kabatanya_web

Shilana_tva_webEtt urval från de sista veckorna på Arenagruppen. Plåtat för Chefstidningen, Akademikern, Om Världen och bokförlaget Atlas. 

 Jag vet att jag fick gå hem tidigare från jobbet för att antagningsbrevet skulle komma. Jag vet att det inte kom. Att räkningar trillade ned på mina fötter och jag bara stirrade på en massa vita kuvert.

Och så kom brevbärarn ned från våningen över och det var på riktigt motljus och hon var blond och snygg och höll ett skitstort tungt brev och sa

— Den här är nog till dig, jag fick inte in det genom brevinkastet.

—————————————————————————————————————————————————————————

Mitt på tågsätet fanns två tydliga skoavtryck. Dom va ju inte här nyss, tänkte jag. Men insåg att kameraryggan låg uppslängd på hatthyllan och att avtrycken var i samma form som de nya vansen på mina fötter.

Hjärnan i dess mosigaste form.

Blombuketten i plastpåse. Atlas böcker i papperskasse. Fotoboken jag fått. Rekvisitan jag alltid släpat dit. Nu var det slut. Nu har tre år gått och jag sitter på ett tåg till en bil fylld med alla grejer. Nu finns ingen skola att luta sig mot, inget CSN att förlita sig på. Bara en kamerarygga uppslängd på en hatthylla och ett sommarvikariat på nio veckor.

Stirrar rakt ned i gången. På alla säten.
Fy fan, äntligen.

bra_daligt_1_web

Alice_B_K_tva_web

Mikael_Tornwall_1_web

 

2 responses to ““Öppnade genast dörren och gick ut i trapphuset. Det här stämde inte, jag ska fan in på den där skolan. Vart är mitt jävla brev? Ge mig brevet.””

  1. Oskar says:

    Snygga bilder! Verkligen!

  2. Tusen tack oskar!

Kommentera

Instagram

 Jag kokar ägg, knipsar av basilika, sköljer av tomaterna. Sätter ugnen på låg värme och stoppar in filmjölksbrödet jag frös in för några veckor sedan. Nästa gång vi flyttar vill jag bo på en plats där jag kan elda utomhus och slänga morotsskal i en kompost.
 I natt drömde jag att hon blev påkörd för att hon var okopplad och sprang rätt ut i vägen. Minns att jag tänkte: neej! Fick jag aldrig se henne bli stor! Och sen vaknade jag, vi for till Mörkö på promenad, hon sprang rakt fram på grusvägen när en bil kom runt kröken. Jag skrek åt henne att stanna. Hon gjorde det.
 Söndag i Tumba.