Två exempel på vad jag sysslat med under veckan. Några skådisar som klär om sig till troll och gänget som återvänt till sitt familjehem. Eftersom att jag har reportervecka blev det också texter till.
I fredags var min första dag på Nya Wermlands Tidningen. En inskolningsdag. En dag för att lära sig program och rutiner och få papper och koder och bilnycklar ur ett skåp. Vid morgonmötet blev jag helt lugn. Det är precis såhär det ska vara. Det är precis såhär, med folk runt ett bord som håller på med journalistik, bild och text, som jag ska vara vid. Sitta vid. Gud vad jag längtat efter det här bordet. Vad hemma det känns.
Jag tog inte en enda bra bild på hela dagen. Men det var verkligen skitsamma för jag mådde så jävla fantastiskt när jag cyklade hem två timmar försent. Jag vet ingenting, förutom kanske betongparker, som är roligare än det här. I måndags åkte jag bil runt hela länet för att fota och skriva något gulligt om att ’Värmland lever upp’ på sommaren. Jag åkte husbil med ett gäng pensionärer, badade med barn som lärde sig simma och klev in i ett hus som ni kan se på bilden ovan. Där stod två vackra tjejer och hackade kål och frågade vem jag var. Jag sa att jag var från tidningen och ville se vad dom gjorde.
Så jag fick komma in. Man ba, hur är det här möjligt? De var döttrar tillhörande en syskonskara på fem och en utav dom hade ett gäng med barn. Alla var hemma på familjens gård över semestern för ”att det är det man vill göra när man är ledig. Åka hem.” Det var som att kliva in i en liten saga eller en fars, det öppnades dörrar till höger och vänster. Det dök upp fler och fler katter och släktingar ju längre tid jag satt i mitten av rummet och bara såg. Allt. Jag älskar det här.