26 Oct 2017

Hur jag använder inspirationsbilder

Skrivet av Jessica Segerberg

Jag vet att jag behöver allvarliga porträtt och fina glädjefulla bilder, “gärna när något händer” på Ung Cancer grundaren Julia Mjörnstedt Karlsten. Jag sitter på tåget ned till Göteborg och kollar då och då på printscreens av bilder jag har på telefonen. Ett önskemål är att omslaget gärna ska vara allvarligt men ändå ge en känsla av hopp. Motsägelsefulla bild idéer är standard. Men hur gör man?!

Ingen aning. Några dagar innan jag fotar brukar jag kolla läget med AD:n, vad har hen för önskemål och tankegångar? Vad ska jag undvika för att resten av tidningen ska få ett bra flow och inte kännas upprepande?

Sedan, dagarna innan eller samma dag, kollar jag igenom min inspirationsmapp. Ofta hittar jag en bild som jag hajar till över. Jag kan ha sett den tusen gånger innan, men bara för att jag har en viss fotografering i huvudet så väcker bilden olika tankegångar beroende på vad jag letar efter. Bilden får ligga i mitt medvetande och gro, den poppar ofta upp när jag inte alls är fokuserad på mitt jobb. När jag precis ska somna, när jag är ute med min hund och ser en viss form i skogen, när jag pratar med min sambo vid köksbordet och plötsligt får en simmig blick och inte längre hör vad han säger.

Den här var bilden som fastnade inför fotograferingen med Julia. En ung Meryl Streep! Såklart!

 

Jag gillade ljuslinjen, men hur kan jag skapa den hemma hos någon jag aldrig varit hos? Den påminner om en dörröppning = då använder jag en dörr, alla har en dörr hemma. Men på min bild vill jag inte att hon ska vara helt överexponerad i ljuslinjen och inte heller ha en helt död bakgrund, hur gör jag det? Hemma hos Julia gick det att dra ned en rullgardin (som glappade lite och skapade ett spännande ljusinsläpp i bakgrunden)  i det pyttiga sovrummet. Sedan ställa blixten ute i hallen och dra igen sovrumsdörren. Men blixten blev för skarp, så jag körde bara på det fasta modelljuset så att jag hela tiden kunde se vart ljuslinjen var. Julia var upptagen med att lyssna på mina instruktioner om vad hennes huvud skulle ha för vinkel, samtidigt som lille 8 månaders Frank härjade vid hennes fötter. Så tålmodig kvinna!

Jag tycker det är så spännande med de här referensbilderna. Denna gång blev de hyfsat lika med en ljuslinje i båda. Andra gånger är det en bild som bara kickar igång min hjärna, får mig att tänka större och leta efter fler möjligheter. Till exempel: Jag ser en referensbild som är en person ståendes i ett fönster, det slutar med att människan jag fotar ligger på golvet under ett bord. En bild kan väcka en associations kedja som slutar någon helt annanstans. Och det är det som är meningen.

 

Kommentera

Instagram

 Det tar tusen år att ta sig till platser med dig. Du ska lukta, gå uppför trappor till portar, ta upp glasspapper från marken, sätta dig ned på rumpan och ta det lite lugnt eller rusa skällande mot en rullväska som låter. Allt det låter kanske störigt, men det gör mig närvarande med dig. Jag håller koll på kopplet som zickzackar fram, på din blick som då och då möter min för att kolla att allt är okej. Flera gånger om dagen pratar främlingar med mig för att du finns. Dom berättar om sina djur och om sig själva. Förra veckan väntade vi på bussen när vi mötte en kvinna påväg hem. Efter fem minuter kom hon tillbaka och satt på huk bredvid dig tills bussen kom. Det är som att du öppnar upp folk, ger en anledning att mötas.
 ✨Varning för skryt! ✨Massor av nomineringar haglar över @a4_text_form som vanligt! Mycket glad över att få jobba med genierna där. Bland annat så är Allt om tidskrifter och Akademikern nominerade till både Svenska designpriset och Publishingpriset. Särskilt gillar jag att omslaget på Eva i Angered är nominerat till PP, det var ett av mina favoritjobb. Men även tidningarna Horizont och A4:s egen tidning #4 (som handlar om form & journalistik i Helsingfors och där jag tog nästa varje bild i hela tidningen) är nominerat till publishingpriset. Bla bla, okej. Återvänder nu till att lägga ut bilder på min valp. #fotografjessicasegerberg #publishingpriset #svenskadesignpriset
 I dag fyller jag 28 år. Det betyder att det är två år kvar tills jag får läsa brevet jag skrev till mig själv när jag var tolv. Det innehåller olika saker mitt tolvårsjag tyckte att jag ska ha klarat av. Jag minns att en utav dom är att jag någon gång ska ha besökt storstaden London. Det har jag hunnit med fyra gånger. Om två år skriver jag ett nytt brev, till min femtioårsdag. Men i dag tänker jag på vad som har hänt under bara ett år. Jag har skaffat tre djur (varav två hittades i skogen) flyttat till Tumba, sett människor dö på en gata, rest från norr till söder i Vietnam, gått till psykolog. Fått mer klarhet i saker, blivit mer förvirrade i andra. Jessica 28 år, jag önskar dig harmoni, fina möten, en stadig hand hos Nichlas, fina naturupplevelser, problem som ska lösas och ett inre som blommar. ✨