25 Apr 2017

Anteckning från Vietnam III “Vi är så fria, tycker han. Vi är inte ens gifta men reser ihop och pussas på gatan och delar samma lägenhet i vårt land.”

Skrivet av Jessica Segerberg

Vi har en fantastisk middag. Först är den påväg att inte bli av för att vår 24 åriga värd inte vet hur man tänder en eld och håller den levande. Men med hjälp av pinnar vi plockat längst väggrenen, och det självsäkra skillen av gammal granntant, så får hon kolen att glöda. Vi grillar fyra fiskar, någon slags sockerärtor, ett gäng räkor och en dyr bit tonfisk.

Vi åkte tre stycken på hans motorbike till marknaden. Jag höll händerna på Nichlas lår bakom mig. Vi valde fisk och värden plockar med sig två mangos som egentligen är för omogna men den syrliga smaken funkar bra till maten. Mango kanske funkar bra till olika saker vid olika mognad, tänker jag. Vi doppar den i soja. Vår värd har marinerat allt i chili och kryddor. Vi doppar vårrullspapper i vatten och bygger ihop rullar som vi doppar i en sojasås och äter med händerna. Vi lär oss att skåla i våra öl med två händer, ifall den vi skålar med är äldre än oss. Och efter nån timme berättar han att man måste skåla jämt. “You dont drink alone” säger han när jag plockar upp min burk utan att tänka på det ännu en gång. “Cheers” säger vi. Han håller ena handen på sin handled och ibland några fingrar under burken. Så skålar vi.

Han lever ett svårare liv än oss, är under konstant kontroll av sina släktingar och jobbar 24 h om dygnet på hostlet vi bor på. Han har en flickvän men de ses en dag i månaden och han drömmer om att öppna ett litet ställe för tolkar. Vi är så fria, tycker han. Vi är inte ens gifta men reser ihop och pussas på gatan och delar samma lägenhet i vårt land.

— Men vi är mer ensamma, säger jag. Vi har friheten men vi har också ensamheten. Vi tillhör inte lika starkt.

Jag pratar med min mamma i telefon kanske varje halvår. Om han inte hört av sig på två dagar ringer hans mamma och undrar vad som hänt.

Varför har du inte ringt?

Anteckning från Vietnam II “jag kliver på och pekar ned i vår töntiga guidebok och de säger “Yes, yes, please kliv på”
Anteckning från Vietnam I “Im a proud american, but I hate my next president” säger pappan och skrattar.

.

Kommentera

Instagram

 Det tar tusen år att ta sig till platser med dig. Du ska lukta, gå uppför trappor till portar, ta upp glasspapper från marken, sätta dig ned på rumpan och ta det lite lugnt eller rusa skällande mot en rullväska som låter. Allt det låter kanske störigt, men det gör mig närvarande med dig. Jag håller koll på kopplet som zickzackar fram, på din blick som då och då möter min för att kolla att allt är okej. Flera gånger om dagen pratar främlingar med mig för att du finns. Dom berättar om sina djur och om sig själva. Förra veckan väntade vi på bussen när vi mötte en kvinna påväg hem. Efter fem minuter kom hon tillbaka och satt på huk bredvid dig tills bussen kom. Det är som att du öppnar upp folk, ger en anledning att mötas.
 ✨Varning för skryt! ✨Massor av nomineringar haglar över @a4_text_form som vanligt! Mycket glad över att få jobba med genierna där. Bland annat så är Allt om tidskrifter och Akademikern nominerade till både Svenska designpriset och Publishingpriset. Särskilt gillar jag att omslaget på Eva i Angered är nominerat till PP, det var ett av mina favoritjobb. Men även tidningarna Horizont och A4:s egen tidning #4 (som handlar om form & journalistik i Helsingfors och där jag tog nästa varje bild i hela tidningen) är nominerat till publishingpriset. Bla bla, okej. Återvänder nu till att lägga ut bilder på min valp. #fotografjessicasegerberg #publishingpriset #svenskadesignpriset
 I dag fyller jag 28 år. Det betyder att det är två år kvar tills jag får läsa brevet jag skrev till mig själv när jag var tolv. Det innehåller olika saker mitt tolvårsjag tyckte att jag ska ha klarat av. Jag minns att en utav dom är att jag någon gång ska ha besökt storstaden London. Det har jag hunnit med fyra gånger. Om två år skriver jag ett nytt brev, till min femtioårsdag. Men i dag tänker jag på vad som har hänt under bara ett år. Jag har skaffat tre djur (varav två hittades i skogen) flyttat till Tumba, sett människor dö på en gata, rest från norr till söder i Vietnam, gått till psykolog. Fått mer klarhet i saker, blivit mer förvirrade i andra. Jessica 28 år, jag önskar dig harmoni, fina möten, en stadig hand hos Nichlas, fina naturupplevelser, problem som ska lösas och ett inre som blommar. ✨