21 Mar 2017

“Som tur är har han inställningen att en fotografering är något som man gör ihop – man samarbetar och inspireras av varandra”

Skrivet av Jessica Segerberg

 

Det visar sig att Hans Sandberg är lite höjdrädd. Som tur är har han inställningen att en fotografering är något som man gör ihop – man samarbetar och inspireras av varandra, och det är nog därför det går rätt bra för Hans. Och varför han verkar så glad. Jag har tänkt ut en bild innan vi ses och den blir bäst om han står på en mur med en garageuppfart fyra meter nedanför. Fast inte så att han ser ned i asfalten, metrarna är bakom ryggen på honom, sluttningen börjar ungefär vid hälen. Han lyser upp när jag säger att det är klart han får hålla i lyktstolpen.

“Jamen då är det inga problem!”

Veckan innan vi ses ringer chefredaktören för att prata om jobbet. I anteckningarna på min mobil står följande: två meter lång, färgstark person, älskar utmaningar, verksam tandläkarutbildning, massa järn elden. Pratar mkt samhällsutveckling. Utmaningar! Känd profil tandläkarkretsar. Tidig IT frågor. Struktur, resultat,

Det stämmer. Alltihop. Till och med de två metrarna, han böjer ned sin överkropp för att verkligen höra vad jag säger medan vi bär blixtarna till en dunge vid en parkeringsplats. När vi är klara har jag egentligen bråttom, en lillebror sitter på ett fik och väntar på att jag ska komma hem, vi hinner ta en kopp kaffe innan pendeln går.

Kommentera

Instagram

 Jag kokar ägg, knipsar av basilika, sköljer av tomaterna. Sätter ugnen på låg värme och stoppar in filmjölksbrödet jag frös in för några veckor sedan. Nästa gång vi flyttar vill jag bo på en plats där jag kan elda utomhus och slänga morotsskal i en kompost.
 I natt drömde jag att hon blev påkörd för att hon var okopplad och sprang rätt ut i vägen. Minns att jag tänkte: neej! Fick jag aldrig se henne bli stor! Och sen vaknade jag, vi for till Mörkö på promenad, hon sprang rakt fram på grusvägen när en bil kom runt kröken. Jag skrek åt henne att stanna. Hon gjorde det.
 Söndag i Tumba.